och jag har ingen aning om var jag ska börja

Jag kan väl säga att deeptalk har varit dagens tema iallafall. Och nog har jag blivit klokare allt. Med ont kommer alltid gott. Jag ser det så. Jag är en evig sökare och var steg jag kan komma självinsikt gör mig mer och mer till en hel individ. Även om jag aldrig kommer att bli det. För jag har mina sätt. Och dom passar inte, men dom är mina iallafall. Så hel? - Jodå. Individ? - Inte i den benämning det ska vara, nej.

Jag ligger nu här och undrar: Nudå?
Jag behöver gå, och jag blir väldigt tagen när vägen bara rycks bort under mina fötter. MEN, det ger mig en möjlighet att sätta mig ner och fundera. Var går jag härnäst? Detta är bra, för då tänker jag ett steg längre innan jag går in på en stig. I vanliga fall springer jag bara av utan att tänka mer än "ÅH, VILKA FINA BLOMMOR, PLOCKA PLOCKA PLOCKA!!".

En del slutsatser har dragits idag och jag har passat många bollar.
Trots att jag inte är spralligt nöjd så är jag glad
att jag klarar av allt jag klarar av.
Med dessa insikter i bagaget så blir morgondagen ett sant nöje att utforska.
Liksom känslan av att jag faktiskt kan säga att "jag gjorde det jag kunde och jag behöver aldrig ångra mig".

Godnatt alla.
// J.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0