jojjao

idag har jag sovit länge. det behöver man ibland. speciellt om man är uppe länge med cecilia ute i skogarna! börjar jobba om en timme och jag vill bara skriva litegrann, egentligen vet jag inte vad. jag har bara lust, så jäkla mycket lust till allt möjligt.

wow. överväldigad. arbetsintervjun avklarad. vågar nästan inte skriva hur det gick, för då kanske det visar sig vara tvärtom, haha. hur som helst. som jag skrev i det förra inlägget så har jag så många olika känslor inom mig. vet varken var jag ska börja eller var jag ska sluta. jag känner mig iallafall levnde just nu. jag känner att jag har hunnit ikapp livet.  och jag suger in varenda jäkla sekund av det. jag njuter, plågas, skrattar, gråter, skriker, älskar och hatar. jag dansar när det inte är tillfälle. jag tillåter mig själv att skratta och förundras över saker fast jag är hysteriskt ledsen. konstigt, eller hur? men jag mår bra av det. jag tror på att "it takes a fool to remain sane".

jag tror jag tänker överlämna resten av blogginlägget till just den låten. en av de mest klokaste texter som någonsin skrivits! läs, snälla.

Whatever happened to the funky race?
A generation lost in pace,
-Wasn't life supposed to be more than this?
In this kiss I'll change your bore for my bliss
But let go of my hand and it will slip out
in the sand if you don't give me the chance
to break down the walls of attitude,
I ask nothing of you
not even your gratitude

And if you think I'm corny
then it will not make me sorry
it's your right to laugh at me
and in turn, that's my opportunity
to feel brave
Because ridicule is no shame
it's just a way to eclipse hate
it's just a way to put my back staright
it's just a way to remain sane

Every morning I would see her getting
off the bus the picture never drops
it's like a multicoloured snapshot stuck in my brain
it kept me sane for a couple of years
as it drenched my fears
of becoming like the others
who become unhappy mothers
and fathers of unhappy kids
And why is that?
'Cause they've forgotten how to play
or maybe they're afraid to feel ashamed
to seem strange
to seem insane
to gain weight
to seem gay
- I tell you this:

That it takes a fool to remain sane
Oh It takes a fool to remain sane
Oh It takes a fool to remain sane
Oh In this world all covered up in shame
(-Oh, take it to the stage!)

So, take it to the stage in a multicoloured
jacket take it jackpot, crackpot,
strutting like a peacock
nailvarnish Arkansas
shimmy-shammy featherboah crackpot haircut
dye your hair in glowing red and blue,

-Do, Do, Do! What you wanna do, Don't think twice,
do what you have to do,
Do, Do, Do, Do, let your heart decide
what you have to do that's all there is to find
Cause it takes a fool to remain sane,
Oh It takes a fool to remain sane
Oh In this world all covered up in shame
Oh It takes a fool to remain 0sane,
Oh It takes a fool to remain sane
Oh It takes a fool to remain sane
Oh In this world all covered up in shame
-Oh, it takes a fool!..

dagen har verkligen varit bra. har cyklat med amanda till mohed, badat och sedan cyklat hem igen. efter det umgicks jag med bella och så har dagen flytit på. jäs! ikväll har jag och älskling haft det ytterst trevligt. är glad att jag är kär i min bästa vän. och ja, just det. har även fått en arbetsintervju på TP. är bra sugen på att få en fast anställning. skulle vara underbart! ja, som man säger: kompis.. det går bra nu!

imorgon har jag och bella fullt schema. ser sjukt mycket fram emot att jobba på rockweekend imorgon och tre dagar framöver. awesome awesome awesome. man ska ta vara på de stunder som livet känns såhär klockrent.



dansa på, drick öl (eller vatten, spelar ingen roll), njut av sommaren,
njut av detta underbara liv!
puss och kram!
/johanna.

ps, mina vänner är verkligen de bästa.

ja, det vill jag. jag drömmer om en öppen äng med ett stor hav intill. det är stort och öppet. öppet och STORT! inte stort som i storhetsvansinne, utan stort som i livsglädje. stort som i att för ett ögonblick blunda och andas in livet i ett friskt, stilla andetag. stort som i utrymme för nakna ben att springa som galna på mjukt gräs utan stopp! jag vill kunna känna det. jag vill ta mig själv dit. inte för att jag inte älskar allt jag har, för det gör jag verkligen. jag skulle inte vilja göra en sekund av mitt liv ogjort. jag kan förklara det såhär.. jag känner mig som en liten kaka. en god kaka, en lycklig kaka. runtom mig har jag en massa andra underbart mumsiga och härliga kakor. men vi ligger alla i en burk. jag vet inte om jag vill ligga i en burk. jag är en människa som tror på att vi sattes på denna yta för något mera än att endast fantisera om det vi kan göra. jag tror att vi ska göra det vi fantiserar om. jag tror inte på gränser. gränser är något vi som människor själva kommit på med tiden och de blir bara fler och fler. jag vill bryta mig loss från det. även om det är skrämmande. för den där burken är ju trots allt vår trygghet och alla vill vi känna trygghet på olika nivåer. min fundering är om den där lilla extra tryggheten är värd förlusten av det vi drömmer om? och var börjar man?

jag tror på att jag kan komma till det där stället som uppfyller den kvot av drömmar som jag har och jag tror att alla som vill kan komma dit. vissa har kanske kommit dit, men många fler har nog inte det. jag tror det är viljan som krävs. jag tror även att det är en förvirring av var vår egen vilja egentligen vill som far iväg med oss på villovägar eller som helt enkelt får oss att stanna. samtidigt älskar jag att stanna. stanna och suga in livet. men jag tror inte på att man ska andas som i en påse och tillslut kvävas.

livet är till för att levas och jag ska göra allt för att dö med tanken på att
jag klarade av att få ut det jag ville av livet.


nu ska jag till mina vänner och ha kul och sen ska jag sova hos min kära pojkvän.
kanske skulle man ta cykeln bara för att leva lite over the top?
haha, tänk vad svårt det kan vara att ta det där jäkla steget.
men det ska jag göra. jag ska förbli nöjd. jag ska inte kvävas.
ingen bör tillåta sig själv att kvävas.
det är inget fel i att vilja leva livet totalt över alla förväntningar,
det är heller inget fel i att våga drömma om det.
så lev så inihelvete för min skull ikväll.

puss!
/ emma-johanna.

I tried to grab your hand
and I left my heart open
but you didn't understand
you didn't understand
go fix yourself

I can't help you fix yourself
but at least I can say I tried
I'm sorry but I gotta move on with my own life



idag insåg jag återigen att livet är stort och inte en liten box. det är skönt att inse att världen är stor. det innebär att du inte behöver drunkna i det sjuka. jag behöver inte drunkna i mitt "liv". livet är stort på kärlek, rädsla, glädje, tårar, äventyr, hat, lust, frihet.. frihet. fan vad jag har varit fängslad. så jävla äckligt fängslad. men där har vi en del av det stora livet, rädsla. rädslan för att aldrig någonsin komma loss. sitta fast när det brinner i magen, i hjärtat. i själen. det har brunnit i mig. och när en människa brinner så kommer tillslut fula ärr att pryda varelsen. ska jag nu välja att försöka skära bort de här ärren, ett alternativ som direkt får kroppen att ila av avsky, eller ska jag låta dessa vara en ramp till något framöver? lustigt nog så väljer nog människan att försöka skära. är det inte ironiskt? fortsätter man så kommer man ju tillslut att försvinna. varför väljer vi att försvinna? jag är inte så säker på att jag vill försvinna. eller, jag är världigt säker på att jag inte vill försvinna.


är det så, är vi verkligen vår egen lyckas smed?
eller är det bara en tröst?






hörni tjejer, ni hör att jag behöver ett glas vitt vin och en kall öl hälld över mig själv och
ett jävla ös till den där jäkla franska låten på olles. eller vad sägs om en tripp till leksand?