living the dream
det är en ny känsla jag fått känna på, på senare tid. inte en vanlig inskränkt söderhamnskänsla inte,
utan något helt annat.
det känns som om jag står mitt inför en enorm möjlighet och chans, inför stor lycka och gemenskap.
det här kan bli bra, det känns bra.
spännande!
vad mer har jag att säga?
egentligen är det så mycket, eller jag kan fatta det kort:
såhär trött har jag aldrig varit på söderhamn.
Men, det ger mig bara drivkraft att ta mig härifrån oftare och snabbare,
Det är egentligen underbart att komma till sådana insikter, att få klart för sig vad man verkligen vill.
Det är till stor del avskyn jag hyser för det liv vi lever här som fått mig att känna så som jag gör,
den nya känslan, som jag förklararde ovan.
alla borde få känna såhär, få bli tilldelad denna drivkraft att skaffa sig ett liv, helt enkelt.
hörs.
/johanna.
utan något helt annat.
det känns som om jag står mitt inför en enorm möjlighet och chans, inför stor lycka och gemenskap.
det här kan bli bra, det känns bra.
spännande!
vad mer har jag att säga?
egentligen är det så mycket, eller jag kan fatta det kort:
såhär trött har jag aldrig varit på söderhamn.
Men, det ger mig bara drivkraft att ta mig härifrån oftare och snabbare,
Det är egentligen underbart att komma till sådana insikter, att få klart för sig vad man verkligen vill.
Det är till stor del avskyn jag hyser för det liv vi lever här som fått mig att känna så som jag gör,
den nya känslan, som jag förklararde ovan.
alla borde få känna såhär, få bli tilldelad denna drivkraft att skaffa sig ett liv, helt enkelt.
hörs.
/johanna.
j-j
Ja, hej igen! Nu har jag inte skrivit på ett himla långt tag! Har haft mycket annat att göra, haft fullt upp sen senast jag skrev. Det händer mycket just nu. Eller ja, egentligen händer det väl inte något spektakulärt, men jag håller mig sysselsatt med vardagliga saker dagarna i ända.
Jag kan väl börja med att jag har haft ett toppen sommarlov hittills. Har varit till Leksands sommarland, och bott där över en natt, jobbat på rockweekend, spenderat min tid med underbara människor och tofflat en massa!
Något som har förvånat mig lite på sista tiden är att jag har blivit en sådan fruktansvärd toffel! Men jag gillar det (och det trodde jag nog aldrig att jag skulle göra). Jag är egentligen inte alls toffeltypen, (dessa anser jag egentligen vara lite dryga, och de gör nog de flesta, så jag antar att mina vänner ser på mig på samma sätt, höh, förlåt mina älsklingar). Men sen finns det många olika anledningar till varför det blir så också. För det första så är Jimmy någon jag älskar, och han är dessutom en bästa vän, också flyttar han snart till Linköping och då vill man ju ta vara på tiden så mycket som möjligt. Sen uppskattar man nog en partners sällskap mer, och oftare, ju äldre man blir. De flesta fungerar nog så iallafall.
& med tanke på Jimmys flytt, så kommer den att ske med många olika känslor. Jag kommer att sakna honom som satan, men det kommer också att bli en himla stor möjlighet. Att kunna åka dit minst varannan helg kommer att bli superkul. Eftersom vi på sista tiden pratat en del om detta så kommer det att gå bra, trots att saknaden kommer vara stor de stunder vi inte är tillsammans. Men med ett mål att se fram emot, så känns det både spännande och roligt på samma gång. Så efter trean så kommer jag att flytta ner till honom och vi kommer ha all tid i världen för varandra, om allt går som vi vill.
Älskar man någon så mycket som vi älskar och uppskattar varandra så är några mil emellan oss bara en möjlighet att jobba vidare på ett underbart förhållande.
Så linköpingsflytten sker somsagt med delade känslor.
Och vi väljer att se på det som en möjlighet i första hand!
Förövrigt då mår jag bra och har inget att klaga på. Jo, en lite grej har jag nog att klaga på faktiskt, nu när jag tänker efter. Jag får panikångest stup i ett, vilket uppstår pga att jag tror att jag inte kan andas, och då får jag ännu svårare att andas. Så detta problem kämpar jag med dagligen. Dock har det blivit mycket bättre den senaste veckan, efter ett djupt samtal om hur vi själva kan styra våra tankar, med min mamma. Detta samtal tackar jag min mor starkt för, för det har hjälpt mig enormt mycket. Det kanske inte verkar som mycket för världen, men för mig gäller det liv och död (det är vad jag tror iaf) när det väl sätter igång, så för mig seplar det en enorm roll!
Så detta är ett stort steg som jag kämpar med, och blir det inte bättre så får jag nog ta och skaffa hjälp hos någon psykolog eller liknande. För det är ingen rolig grej att dagligen gripas av fruktansvärd panik kan jag säga.
Rätt lustigt att jag var påväg att glömma det hära problemet, nu när jag skrev att jag mår bra och inte har något att klaga på. Det har liksom blivit en vardaglig grej att gripas av panik, och det får jag inte tillåta! Så jag fick en liten påminnelse nu när jag skrev detta.
Men nu ska jag sluta skriva, ska fortsätta att spela marioparty, om det blir något mera sånt ikväll vill säga.
Marioparty är ett superroligt tevespel för er som inte vet, testa det! Speciellt ni som inte är så duktiga på tevespel, som mig, borde testa det, för det krävs inga superkunskaper kan jag säga. ;)
Jaja, nu måste jag sluta. Hejdå! P&k, / J.o
ps, jag är så enormt kär i dig, jimmy
Jag kan väl börja med att jag har haft ett toppen sommarlov hittills. Har varit till Leksands sommarland, och bott där över en natt, jobbat på rockweekend, spenderat min tid med underbara människor och tofflat en massa!
Något som har förvånat mig lite på sista tiden är att jag har blivit en sådan fruktansvärd toffel! Men jag gillar det (och det trodde jag nog aldrig att jag skulle göra). Jag är egentligen inte alls toffeltypen, (dessa anser jag egentligen vara lite dryga, och de gör nog de flesta, så jag antar att mina vänner ser på mig på samma sätt, höh, förlåt mina älsklingar). Men sen finns det många olika anledningar till varför det blir så också. För det första så är Jimmy någon jag älskar, och han är dessutom en bästa vän, också flyttar han snart till Linköping och då vill man ju ta vara på tiden så mycket som möjligt. Sen uppskattar man nog en partners sällskap mer, och oftare, ju äldre man blir. De flesta fungerar nog så iallafall.
& med tanke på Jimmys flytt, så kommer den att ske med många olika känslor. Jag kommer att sakna honom som satan, men det kommer också att bli en himla stor möjlighet. Att kunna åka dit minst varannan helg kommer att bli superkul. Eftersom vi på sista tiden pratat en del om detta så kommer det att gå bra, trots att saknaden kommer vara stor de stunder vi inte är tillsammans. Men med ett mål att se fram emot, så känns det både spännande och roligt på samma gång. Så efter trean så kommer jag att flytta ner till honom och vi kommer ha all tid i världen för varandra, om allt går som vi vill.
Älskar man någon så mycket som vi älskar och uppskattar varandra så är några mil emellan oss bara en möjlighet att jobba vidare på ett underbart förhållande.
Så linköpingsflytten sker somsagt med delade känslor.
Och vi väljer att se på det som en möjlighet i första hand!
Förövrigt då mår jag bra och har inget att klaga på. Jo, en lite grej har jag nog att klaga på faktiskt, nu när jag tänker efter. Jag får panikångest stup i ett, vilket uppstår pga att jag tror att jag inte kan andas, och då får jag ännu svårare att andas. Så detta problem kämpar jag med dagligen. Dock har det blivit mycket bättre den senaste veckan, efter ett djupt samtal om hur vi själva kan styra våra tankar, med min mamma. Detta samtal tackar jag min mor starkt för, för det har hjälpt mig enormt mycket. Det kanske inte verkar som mycket för världen, men för mig gäller det liv och död (det är vad jag tror iaf) när det väl sätter igång, så för mig seplar det en enorm roll!
Så detta är ett stort steg som jag kämpar med, och blir det inte bättre så får jag nog ta och skaffa hjälp hos någon psykolog eller liknande. För det är ingen rolig grej att dagligen gripas av fruktansvärd panik kan jag säga.
Rätt lustigt att jag var påväg att glömma det hära problemet, nu när jag skrev att jag mår bra och inte har något att klaga på. Det har liksom blivit en vardaglig grej att gripas av panik, och det får jag inte tillåta! Så jag fick en liten påminnelse nu när jag skrev detta.
Men nu ska jag sluta skriva, ska fortsätta att spela marioparty, om det blir något mera sånt ikväll vill säga.
Marioparty är ett superroligt tevespel för er som inte vet, testa det! Speciellt ni som inte är så duktiga på tevespel, som mig, borde testa det, för det krävs inga superkunskaper kan jag säga. ;)
Jaja, nu måste jag sluta. Hejdå! P&k, / J.o
ps, jag är så enormt kär i dig, jimmy
