jojjao

jag hörde att studentdagen var den dag man börjar ett nytt liv. det är den dag man stiger ur en slags gåstol, som i detta fall består av ett stort antal andra elever som man antingen är vän med, någon man mer eller mindre har lagt märke till eller någon och några som man inte ens tänkt på. i vilket fall som helst så var alla dessa en del av en hel skolgång. den största delen av ens liv hittills. det är sjukt sorligt att lämna det, men så jävla skönt att få chansen att på riktigt få starta ett nytt liv. ett nytt liv med nya innebörder och med en annan och ny last för omväxlings skull. för mig är det en stor chans. en chans jag fan inte tänker kasta bort. om jag ska lyckas vända på vissa stenar under vissa för längesedan ruttna granar med gamla minnen under så måste jag ta ett jävla kliv nu, på riktigt och med entusiasm. vilken idiot som helst måste ju fatta att en död gran inte börjar leva igen och att den sten med mjuk, skön och underbar mossa under så småning om börjar samla parasiter och insekter under sig. inte sant? som en viktig person säger: ser man för mycket bakåt så går man med ryggen in i framtiden.


jag tänker inte leva mitt liv i en oändlig kamp för att i slutändan upptäcka att den enda som fick något ut av det var jag, och att det var upptäckten av att jag gick bakåt... bakåt med mitt mål knuffandes i magen som ett hån samtidigt som tomheten gör det slutliga fallet outhärdligt.



nu kommer min chans, såsom för många andra.
och jag gläds varje person som ser denna möjlighet, inklusive mig.


..ja, hörrni, för vi har tagit studenten, fyfan vad vi är bra