jojjao

Idag är jag ledig så jag ligger kvar under täcket ännu. På den torra sidan av sängen förstås, då jag började dagen men att hälla vatten på den andra delen. Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Men jag vet att jag vill skriva så därför tänker jag göra det.

Idag ska jag och Sophia åka och fika på furan och efter det tänkte jag försöka lura med mig henne till Bollnäs för en till fika hos Bella. Jag saknar Bella. Hoppas hon flyttar hem till Söderhamn snart igen. Det skulle vara något det!

Gårdagen var bara helgrym. Igår blev jag ensam igen, ensam i mitt egna lyckorus utan att behöva bry mig om det andra. Hur grymt är inte det? Efter jobbet så åkte jag, Sophia och Josefine ner på stan, träffade Mia och gick på julskyltningen - som rent ut sagt sög mer än någon julskyltning någonsin gjort. Så vi drog på donken istället. Tredje hamburgaren på två dagar för mig, jäkligt gott. Efter det skjutsade vi hem Mia och vi drog vidare och handlade söndagsmys. Filmer, pepparkaksdeg, tidningar, glögg och russin! Åkte efter detta till Mohed där det var perfekt stämning för julmys och vi satte igång med pepparkaksbaket och glöggdrickandet. Det visade sig att vi var extremt kreativa när det gällde att baka pepparkakor. Fan vad fin dom blev. Och jag fick en egen plåt för Sophia älskade mina kakor så mycket att hon ville hylla dem med en egen plats i ugnen. Fint gjort av Sopan. När vi var klar med bakandet så mös vi oss ner i soffan, kikade på i am legend och Robert Gustavsson. (Justja, Patrik anlända också lagomt till bakandet!). Hur som helst så hamnade jag tillslut här hemma i min säng vid två-halv tre tiden och här befinner jag mig ännu!

Just nu har jag såndär lagom lust att bara leva ut. Jag behöver få utlopp! Ibland behöver man det. Ibland behöver man får plats för allt bra som springer runt i hjärtat. Jag har mycket glada känslor där inne. Det är skönt. Ännu skönare när det inte beror på något speciellt. JÄVLAR vad jag är glad. 

Jag ska använda mig av den här positiva energin och tänka på ännu bättre saker. Göra som det förklaras i "hemligheten". Lika attraherar lika. Är man lycklig och glad kommer det in mer saker av samma karaktär i livet. Inte för att jag på något vis behöver något mera, men man kan ju dra fördel av den ljusa situationen. Först måste jag komma på något jag vill ha. En diskmaskin! Ge mig en jävla diskmaskin, snälla snälla snälla.

På tal om diskmaskiner. På onsdag tänker jag dra en afterwork med Mia, Sophia och förhoppningvis några fler på Olles. På lördag tänker jag göra precis samma sak. Ta en öl, bara för att jag kan. Bara för att jag älskar att ta en öl när det är vinter. En "nytt slott". Livsnjutning på hög nivå. Jag ska komma på lite fler saker man kan göra bara för att man kan. Små saker som spelar roll. Som är så jävla underskattade. Som att bada. (Fan att jag inte har något badkar). Åh bada, ge mig sommar. Känns som att kommande sommar kan bli något utöver det vanliga. Känns som att livet hela tiden kan bli något utöver det vanliga nu för tiden. Vad som helst kan hända när som helst. Jag älskar vardagen, jag älskar helger och jag älskar att sova därimellan. Cecilia, komma och kika så mycket bättre hos mig tonight?

Nä, nu ska jag vila lite lite till och sen ska jag kliva upp ur sängen och göra mig redo för en ny underbar dag. Gör likadant vet jag. För idag är en bra dag!

hörs!
// Emma-Johanna Olsson.
(orka att jag har mjölk och flingor på tangentbordet)

Idag ska jag sitta inne, hemma hos mig. Bara vara och skita i allt utanför. Just så känner jag idag. Bara skita i allt utanför mina väggar. Men egentligen så skulle jag uppskatta om någon kär solstråle bara kom hit och kramade mig. Känner en sak, reagerar på ett annat. Därför måste jag förklara vad jag känner för annars fattar ingen vad det är jag sysslar med. Blir trött bara jag tänker på att jag måste gå ut. Vill inte det idag. Just nu iallafall. Jag kan slå om från minut till minut. Nu vill jag stirra och lyssna på musik. Att det kan vara så skönt att bara stirra. Skulle somsagt även behöva någon som håller om mig när jag stirrar. Någon som fattar sig på mig, eller som åtminstone låter mig tänka det jag tänker utan att bry sig. Utan att kräva ett skit. Jag är trött på att vara till lags. Det finns ett pris och det tänker jag inte ge bort genom att stampa på mig själv.


Jag är upprörd idag. Så är det och det är skönt att tillåta sig själv att få ut det man känner även om det är skit. För annars ligger det bara kvar där inne och omfamnar en tillslut med en slags falsk hinna. Tom. Jag tänker inte vara tom. Jag känner det jag känner and that´s it.


Hungrig är jag också. Ska nog laga mat och tända ljus.
Hejdå.
(Idé, ska nog åka och köpa superblå färg och trälim och måla mina köksmöbler. Grymt)
//Emma-Johanna Olsson.

gonna do my very best and it ain’t no lie



Trodde aldrig jag skulle tänka såhär efter förra vintern, men gud så fint det är med vinter. Så himla mysigt är det. Nog att det är kallt, men så länge det håller sig utan snöstorm var och varannan dag och att jag då och då slipper skrapa rutorna på bilen så är det bara mysigt. Allt är mysigt just nu. Jag har nog aldrig varit såhär nöjd i mig själv någonsin. Det är en enastående känsla att sitta i bilen påväg hem och känna att man är så komplett tillfredsställd även om det inte hänt något speciellt alls. Det är en ganska ovanlig känsla för mig. Senast jag kände så var när jag gick på Bergviksskolan. Trodde aldrig jag skulle känna samma "allt är bra nu"-känsla igen, känna att: här kan jag stanna. Det är en känsla som gör att jag inte behöver planera, jag behöver inget att se fram emot. Annars har jag alltid behövt något att se fram emot. Men inte längre. Jag längtar inte heller bort från något. Det har varit antingen eller förut. Antingen ville jag så gärna ha eller så ville jag så gärna bort. Men icke, nu är det bara att njuta. Jag har landat. Det är skönt att landa. Det är skönt att inte behöva leta febrilt efter kickar att höja mig själv med. Jag behöver inte komma upp någonstans för jag ligger säkert och skönt på en mjuk gräsmatta.

Alla borde lära sig att lägga sig ner och låta all girighet rinna av. Öppna ögonen för det som är nu. Inte nöja sig med att bli nöjd sen. Man kan inte leva i det förflutna och inte heller i framtiden. Vi måste stoppa våran överutveckling och stanna någonstans mittemellan. Annars kommer vi aldrig ur vår onda cirkel i jakten på livet. (Missuppfatta mig inte, jag menar inte att man ska sluta göra saker, tvärtom!) 
Shit, jag har blivit världens Dalai Lama. Men jävlar vilken insikt det är att insé hur jag själv kan leva på bästa sätt.
Jag tycker det är jätteviktigt att insé sånt här för sig själv. Man lever ju egentligen bara nu och det gör denna minut livsviktig. Mina minuter är viktiga. Mina andetag, mina tankar och all jävla skit med. Jag älskar ljuvlighet och skit under naglarna. Jag trivs i mitt omfamnade kaos som tar ner mig i mig själv och inte i någon annan.

Jag är så jävla känslomässig, hela mitt liv bygger på extremkänslor. Allt är aldrig lagomt i mitt hjärta. Jag tänker så brutalstort att det lilla blir fantastiskt. Det gör också att fetstora saker blir en mer självklarhet och något mindre för mig. Eller bättre formulerat: det stora blir lättare att hantera. Saker som är avgörande är mycket lättare att ta in och acceptera om det lilla också är stort. De väger upp varandra och balansen blir stadigare. Balans i min extrema storm, i mitt avslappnade kaos. 

Trevlig helg! :)
//Emma-Johanna Olsson. 









 

Nu ska jag snart åka ner på olles och ha det trevligt med mina fina kollegor som är de bästa i världen tror jag. Ska bli megamysigt. Tänkte egentligen bara skriva i väntan på Malin som ska vara så snäll och skjutsa mig. Snäll är hon, den där Malin. Nu kmr hon!!!

Hur kär har jag inte varit i den pojken? Kan man vara kär i en karaktär på film så var min kärlek så sann den kunde bli. haha. Så jäkla mysigt. Det var lätt då, när man bara var liten och inget annat. Det räckte med att kolla på en skärm och sen var man mer än nog tillfreds med det. Toppen! Nu räcker det inte ens med att man skaffar barn och bor ihop. Folk räcker inte till åt varandra. Eller man räcker nog inte till åt sig själv så man hamnar helt fel också blir det bara pannkaka av alltihopa. Människor hamnar i armarna på varandras illusioner och trasslar in sig i fula krussiduller som ska vara så jävla finkammade och glansiga utåt. Tråkigt.

-Äkta och enkelt. Det är så det ska vara. Men bara för att det är enkelt så behöver det inte vara lätt. Med enkelt menar jag utan krussiduller. Utan en massa fjant. Utan en uppmålad fasad. Ren kärlek, ja tack. Allt annat, jag mår illa. Renare än den renaste sprit, finfint, fint hembränt, hemmagjort och helt perfekt operfekt. Är man förbannad så är man, är man puss-sugen så pussas man, orkar man inte göra det så skiter man i det. Men likt förbannat så älskar man så hjärtat värker av äkthet. För att man bara är, för att man bara vet. Man ska bara veta. Man ska inte behöva säga eller bevisa något utåt. Bara jag vet i hjärtat. Bara du vet i hjärtat. Det är så det ska vara för mig. Rent. Inga löjliga krussiduller. Blä.

Men det är svårt att få till en äkthet. Och jag kom precis på varför. Just för att man försöker. Precis då, precis där och då när man tänker på att skapa äkthet av något som inte finns så är det redan kört. Då blir det tillgjort. På låtsas. Jag ska aldrig ha på låtsas. (Tro inte att jag föddes till att tycka det här, jag försöker hela tiden jag med fast jag inte ens gillar det). Det är svårt att låta bli. Men för varje gång jag försöker så inser jag hur viktigt det är för just mig att inte behöva putsa på allt. Inget ska behöva putsas. Älskar man så vill man inte putsa. Älska plus puts = icke sa nicke. Johanna + upprepning = sant. Jag måste gå igenom det jag tänker för att hitta rätt. Annars hamnar jag helt på villovägar. Men det kan bli jävligt roligt det med.

Nu ska jag snart avrunda. Men innan det vill jag säga att jag skulle vilja gå på en utställning som jag läste om. En sån där visning av bilder, vad heter det?.. Men helvete. Tror det heter vernissage. Hur som helst, det var en utställning med bilder på kvinnoansikten när kvinnorna får orgasm (på riktigt) utan krussiduller - med krussiduller menar jag till exempel att suga på fingrarna, slicka sig porrigt om läpparna and so on. Inget sånt, bara ren KVINNLIG kåthet. För även om en kvinna gör detta så är det nog ofta någon slags manlig kåthet och någon slags underkastelse det undermedvetet handlar om, egentligen. (Inte alltid såklart, men sjukt ofta. Alla kvinnor känner inte så och alla män blir inte kåt av det här. Självklart vet jag det) Men dumma, dumma, dumma mig. Inte låtsas, fy skäms!! Mia Skäringer är ärligare än mig om sex och har visat att tillochmed jag har låtsats. Till och med jag. Sex är något jag och åter jag är ärlig om! Sån är ju liksom jag, ärlig och äkta sexuell. Men efter jag läste hennes bok så måste jag nog erkänna att jag inte alltid har varit det. In my face! Sjuk grej att ta upp på sin blogg? Må så vara, men det är minst lika viktigt också. Det är inte snällt att offra sin egen orgasm för att fejka en ännu "bättre" för någon annan. Det är inte snällt mot sig självt. Det är självplågeri. Sjukt underskattat problem det där. Man måste våga se ut och vara sig själv i alla lägen. Även när det gäller sex. Alla gillar inte att suga sig själv på fingrarna, det smakar ju sällan gott. Gillar man däremot att göra det så är det ju bara att köra, go for it. Jag försöker bara visa vikten av att vara ärlig mot sig själv.

Nu: Harry Potter!
Sov så gott, puss och kram.
//Emma-Johanna Olsson.

so, take it to the stage in a multicoloured jacket
take it jackpot, crackpot, strutting like a peacock
Nail Varnish, Arkansas, shimmy-shammy feather boa
crackpot haircut dye your hair in glowing red and blue

do, do, do, what you wanna do
don't think twice, do, what you have to do
do, do, do, do, let your heart decide
what you have to do, that's all there is to find

'cause it takes a fool to remain sane



Ligger här i min säng, återigen, och försöker lära mig att slappna av i axlar nacke och bröstet. Det är något jag är dålig på. Eller jag är snarare expert på att knipa ihop allt från hakan ner till mellangärdet. Någon slags dum grej som jag undermedvetet tror ska förhindra en panikångestattack. Men som egentligen skapar en bomb som utlöser en större panikattack. Sjukt irriterande att jag inte kan släppa det där. Men jag blir bättre på att förstå hur jag ska göra för att få bort dem. - Hur som helst! Har haft en helt perfekt söndagskväll. Den slutade hemma hos Mia med två koppar (väldigt ursnygga koppar, dessutom) polka-te och en massa prat. Jag älskar sådana kvällar. Jag behöver sådana kvällar. Jag behöver sådana personer som Mia. Mia är bra!

Förövrigt så ligger jag här med någon slags konstig känsla i kroppen. Det är något där inne i mitt inre virrvarr. Vad är det? Ärligt talat så vet jag inte. Det är något mer sårbart. Tror jag iallafall. Det känns inte sådär hyperlyckligt men inte heller sorgligt. Fan, jag hatar att inte kunna förstå och veta vad som ilar i mig. Det kanske är söndagsångest. Ångest över att sova över på måndag. Över att inte få en bra start på veckan. Ångest över att ställa klockan och behöva kliva upp när jag är dödstrött. Jag är bäst i världen på att vara dödstrött. Hur kan man bli så olustig till allt förutom att få sova när klockan ringer? Det är den där jävla klockans fel. Det är den som gör mig trött. Vaknar jag av mig själv tidigt innan klocka ringer så är det ju lugnt. Men hinner jag höra den där förbannade monsterklockan så är det kört. Den bestämmer: Nu johanna, nu ska du upp, vare sig du vill eller inte. Det är nog det min morgontrötthet ligger i. För då är det helt plötsligt klockan som bestämmer och inte jag själv. Jag blir trött och olustig när jag inte får bestämma själv. När jag måste följa mönster. Jag gillar inte att följa mönster. Jag gillar att leva när jag känner för att leva. Annars vill jag sova. Eller bara ligga och stirra. Bara jag får bestämma själv. Därför är det så viktigt för mig att trivas med det jag gör. Så otroligt viktigt. För inga pengar i världen kan göra mig pigg, så länge det innebär ett rutigt liv. Aldrig. Jag är verkligen inte den typen som blir rik. Jag har inte tålamod till det. Jag har inte självdestruktivitet nog till det. För enligt mig är det självdestruktivt att inte göra det man vill för några papperslappar som inte betyder ett piss i slutändan. (Jag påstår inte att det är tråkigt att ha pengar, jag är shoppaholic). OCH pengar är skitbra om man får det som ett plus i kanten. OM du gör det du älskar, OM du är nöjd, OM du är tillfredsställd. Då är det ju hur jävla grymt som helst. Ännu grymmare om du är givmild, omtänksam och ödmjuk. Somsagt, - Jag hatar bara att inte göra det jag inte gillar. Jag avskyr det. Jag kommer aldrig att leva ett liv där jag bara står ut. Jag kommer däremot stå ut med det som kommer med det liv jag älskar att leva. Det är en stor skillnad. För livet är inte en dans på rosor, ibland får man äta skit och så är det med det.

Nu ska jag - som den nöjda, känsliga (vi måste börja erkänna att vi är känsliga, för vi är människor) lilla småstadsmänniska som jag är ta och sova. Vilket innebär att jag ska kolla på någon fetbra serie.

Tack för denna helg, som likt alla andra helger inte liknar någon annan.
Puss och Kram.

Ps. Det är nästan så att jag bara vill fortsätta att skriva och lyssna på musik för jag trivs så sjukt bra i denna sinnesstämning. Ds.

// Emma-Johanna Olsson.

Jag älskar ensamma kvällar efter en dag fylld med underbarhet. Sådana här dagar ger klarhet till en sådan fullsmockad människa som mig. Jag behöver klarhet. Därför nystar jag så mycket med min hjärna. Jag vill komma till en punkt då jag inte ens behöver fundera. Dock älskar jag att nysta. Jag älskar att försöka förstå mig på livet. För man gör det aldrig riktigt, man kan bara skapa teorier och tro starkt på den man tycker låter mest trovärdig. Men tror man något om någonting som det inte går att dra en exakt slutsats på så vet man. För sin egen skull vill säga. Man vet ur sitt eget perspektiv. Man kan aldrig veta åt någon annan. Ännu en skön kant av livet.

Ibland får jag tänka efter när jag sitter och skriver. Jag glömmer bort vilken tråd i livet jag fokuserar på för det finns så många andra olika färggranna trådar som lockar. Och så är det, ibland måste man stanna upp. Tänka. Komma underfund. Bli förvirrad och inse något som man aldrig skulle ha insett om man inte blev förvirrad från början. Jag gillar att jag kan tänka. Det är en stor behaglighet i att våga göra det. Våga tänka på riktigt. På allt som är både si och så. Men det är livsfarligt att fastna, men det är skitskönt att komma loss också. Ser ni? Hur jag än vrider och vänder på det så är mitt sinne i ett helt otroligt positivt läge just nu. Blir jag ledsen så är det så otroligt skönt att bryta ihop och sedan förstå att varje timme som går så kommer jag närmare den stund då jag blir ljus igen. (Hörde just att min granne ger igen på mig från föregående helger, som man bäddar.)

Var vill jag komma med detta inlägg? Jag vill nog komma fram till att livet är så jävla vackert precis som det är. Jag tycker allt är helt fantastiskt vackert, jag ligger ensam i min lägenhet en fredagskväll och egentligen har jag inget speciellt alls på gång förutom livet. (i vanliga fall lever jag på kickar av olika påhitt jag får). Är man redan tillfreds så behöver man ingen kick. Även om jag älskar kickar. Jag älskar tankar som kittlar under mina äventyrslystna, kalla små fötter. Dessa tankar kan gå från att så några kryddor i en kruka i mitt kök till att säga upp allt jag har och dra till andra sidan jorden helt ensam utan en enda plan i beredskap.


Nu ska jag lägga mig och sova. Men först vill jag berätta om en ny upptäckt som jag gjort. En helt ny version av him - gone with the sin. (en låt som förut slitit mig i stycken sen ca 6 år tillbaka.) I små stycken som får en kick, var del för sig. Nu fick jag kanske en liten kick av det nya, faktiskt. Något nytt, den är ny men ändå gammal. Den finns men utvecklas. Jag finns sen förut, men jag utvecklas. Därför slits jag inte längre i styckan utan jag stoppar om min själ, som är varm och fridfull, i ett mjukt täcke. Det är svårt att förklara det nya. Det är svårt att förklara fridfullhet på samma sätt som smärta. Men jag hittar nya sätt, det gör jag alltid. För det finns oändligt många vägar. Just nu tänker jag hålla mig på den jag är nu. För den är bra. Jag är bra, du är bra. Joann och Mia är bra. Tack för ikväll tjejer.

//Emma-Johanna Olsson
(för mig är det viktigt att uttrycka och dela med, ingen erfarenhet är för liten eller för stor)

there's nothing left for me to figure out.

En sak som jag gjort, helt taget ur luften men helt ändå inte, kan vara något av de saker som fått mig att växa mest. Och jag är så jävla glad för det. Så otroligt jävla glad, tacksam och flyförbannad. Nä, tänka sig, jag är inte ens förbannad längre. Jag är bara fri. En känsla som förmodligen kan liknas med att bli nedtryckt under vatten precis till gränsen att man drunknar och just i det ögonblicket slå av den jävla arm som trycker ner en och sen få komma upp till ytan och ta ett andetag och känna att "haha, shit, jag överlevde!". (sen simmade jag därifrån med en fett jävla smile och med huvudet högre än någonsin.) Det var så jävla riktigt, så jävla viktigt, så jävla starkt draget ifrån mitt lilla sprängande hjärta. Tack mig själv för att jag är så uthärdande stark. Annars hade du skrumpnat ihop och blivit ett litet lättuggat russin johanna, värd 0,2 kr ink moms. (enligt mitt eget förstörda sinne). För ärligt talat, ställer man sin självkänsla i en sopbilstugg, eller vad tusan det heter, så blir det snart inte mycket kvar av den. Den beblandas med andra sopor och det är just så värdefull man känner sig tillslut. Det fungerar inte att leva så. Lever man ens om man tillåter (omedvetet eller medvetet) sig själv att förstöras?

Hur som helst, ur mycket ont kan det komma mycket gott. Det är något jag har lärt mig och det är något jag tror på i varje förbannade pissituation. Var dag är värd tacksamhet. Jag är tacksam. Jag är nöjd. Vilket jag gärna berättar tusen gånger om då det känns helt fantastiskt att säga/skriva det och verkligen mena det. Förut försökte jag bara övertyga mig själv för att desperat försöka dra ut den lilla självkänslajohanna som låg i sopbilstuggen. Nu behöver jag inte det längre. Tack.


Puss och kram till alla som behöver det och till dom som vill och inte vill ha det.
// Emma-Johanna Olsson.

jag tror att om man fokuserar tillräckligt mycket på något så får man det. fast det beror på vilket sätt du fokuserar förstås. negativ attraherar negativ och vise versa. därför försöker jag alltid att vara så positiv jag kan. för så fort jag blir bitter så blir hela min värld helt kaos. det är ganska farcinerande hur det där kan gå från dag till dag. ena dagen kan jag vara påväg att göra något helt spektakulärt medans jag nästa dag går och handlar på coop för att i ett bitter försök kunna döda min lilla kärleksensamhet genom att hitta någon som är på samma "jag-handlar-min-egna-mat-nivå" som jag är. ge mig ett hus, ge mig ett liv, ge mig en båt, ge mig en fast mening liksom. panpizza och strul kan jag leva med i min singelvärld, men annars så vill jag ha en rejäl karl med hela köret. så det bryter lite där för mig - ena dagen lever jag ut min galenskap, men ibland klarar jag inte av just det hos mig och skulle behöva någon som väger upp mig litegrann, till den nivån jag faktiskt vill vara på men dit det krävs två för att hamna. tur jag har sopan, men nu är sopan i spanien.


desperat johanna? ;) - inte ettt dugg, men jag vet vad det är jag vill ha för jag fokuserar.
ha en bra tisdag!
//Emma-Johanna Olsson.

(tillägg: inte för att sopan är ett dugg mer sansad, på vissa plan hehe, än mig, men vissa har en förmåga att ta fram ett mer vettigare tankesätt hos andra)

I’m vulnerable, I’m vulnerable
I am not a robot
You’re loveable, so loveable
But you’re just troubled

Guess what? I’m not a robot, a robot
Guess what? I’m not a robot, a robot

Can you teach me how to feel real?
Can you turn my power on?
Well, let the drum beat drop



faktiskt så stämmer det som hon säger i "tusen ggr starkare" - just från där jag står nu så kan jag ta mig vart jag vill. ganska insiktsfullt. men det kan vara jobbigt att inse det också för då borde man också inse att det ligger på en själv om man inte gör det man vill. men det kan vara nyttigt det också. man kan ju alltid starta nu med att ta tag i saker. fast jag har så mkt på g att jag borde lägga ner några av alla mina tankar på golvet och låta saker hända lite av sig självt. fast jag vet inte riktigt om det är min grej. nä, det är det nog inte. jag gör det jag vill och sen slutar det som det slutar, ofta jävligt bra. jag är en nöjd människa.


sov gott tänkte jag skriva, men det är fan inte sovdags än på några timmar.
ska hämta upp lina om ett tag så vi kan åka och handla. är så extremt uttråkad. har varit hemma med urinvägsinfektion idag och jag dör snart om jag inte får komma ut. imorgon blir det fan jobbet hur jag än mår.


nu ska jag läsa "dyngkåt och hur helig som helst" och inspireras litegrann!
so long.
/emma-johanna olsson.



ge mig lite sommar och drypande varm kärlek med sopan.
(hahahaha, fan vad det där inte stämde)

Sitter här nyvaken, lyssnar på musik och käkar godis. Kanske ska ta ett glas cola bara för att göra sockerkicken maximal såhär på morgonen, inte alls ett ovanligt alternativ för mig. Rutiner och riktlinjer är inte riktigt min grej. Det kommer det aldrig att vara. Jag gillar att vara totalt ovetande när jag vaknar. Okej, jag måste jobba, vissa saker måste man tydligt göra. Men att verkligen inte veta något och bara agera är två viktiga ingredienser i en toppendag för emma-johanna olsson. Det är två saker som är jäkligt svåra i vårt samhälle idag. Vi ska fan veta allt hela tiden, hela jävla veckan ska vara planerad och vi ska tänka innan vi agerar - för det har nog aldrig funnits så många konsekvenser som finns nu i denna dag. Synd, synd att jag skiter i det.


Det känns som att jag skiter i väldigt mycket. Nä, vet ni vad. Så är det inte alls, jag struntar inte alls i många saker. Jag fokuserar bara jäkligt mycket på de andra alternativen.


Ha en bra onsdag och glöm inte mona ikväll!
/Jojja.

jag måste skriva när jag känner och jag känner så himla mycket så himla ofta. egentligen hinner jag inte skriva något nu för jag ska kika på hollywood-fruar med jessie, elina, sophia, lina, rasmus, cecilia och ludde! har haft en välbehövligt bra dag på jobbet. men är ändå helt utsliten som människa och behöver en riktig och hel helg. känns lite tungt att jobba söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, ledig söndag, jobba måndag tisdag onsdag torsdag fredag. så nästkommande helg kommer sitta så fruktansvärt fint!

nu ska jag låta mig inspireras av maria montazami, puss.

fick just en slags aha-upplevelse. jag tror jag precis insåg skillanden mellan att vara kär och kämpa för att behålla sin stolthet. först är man kär, och då bryr man sig inte så mycket om vad som händer med en själv och ens stolthet, bara man får det man vill ha. sen, utdraget och jäävligt, övergår det till en kamp som bara handlar om just sin egen stolthet och en kamp för att bekräfta hur viktig ens existens är. så länge man vet att det man gör är för att ta tillbaka något man var påväg att förlora så är det inget som är speciellt jobbigt. men blandar man ihop det, stoltheten, med kärlek så är det helt plötsligt något som driver en till vansinne. jag gick i den fällan, jag trodde att det handlade om kärlek. men allt jag egentligen hela tiden brytt mig om är mitt eget värde. jag trodde att jag skulle få tillbaka mig själv om jag fick dig. men det stämmer inte på en fläck. det är helt tvärtom. för får jag dig så följer jag inte mitt hjärta och jag förlorar det största man kan förlora - sig själv. jag förstår nu varför det har krockat totalt för mig. för jag har strävat efter något som äter upp mig som en parasit. mot någon som slår med en fet jävla slägga på min värdighet för att sedan trampa lite extra på mig när jag ligger där i någon slags förlorad pöl ...hur fan kunde du?


detta är ett misstag jag aldrig kommer att göra igen.
tack och lov för viktiga insikter.

/emma-johanna olsson.



med en bild från en underbar vecka önskar jag en underbar måndag till alla. puss!