Every now and then I fall apart..

Jag bara väntade på det, innerst inne,
även om jag verkligen inte trodde det hära om dig.
Vissa saker gör så jävla ont. Fan också.
Det drabbar alltid mig, alltid!
Jag måste ha gjort gud något riktigt ont för att förtjäna det hära,
gång på gång, smäll efter smäll får jag.


Det konstiga är att jag blir starkare och stadigare för varje gång.
På sätt och vis börjar det hära blir rena barnleken för mig.







It's a heartache
Nothing but a heartache

Hits you when it's too late
Love him till your arms break
Then he let's you down

It's a fool's game
Standing in the cold rain
Feeling like a clown

Janis Joplin - Piece of My Heart

Ja, då var det fredag igen då! Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända ikväll. Är riktigt sugen på hockey och talang-tittande. Men det finns en del andra alternativ också. Man kanske kan dela upp dom, det borde funka om man anstränger sig!



Jaja, dumt att sitta här och slösa bort det fina vädret, så nu ska jag sluta.
Vet inte ens varför jag satte mig här från första början. Cíao!

datalektion.

Nu sitter jag här på datalektion igen. Egentligen är det rätt så slappt och skönt, men sen om det är värt att vänta i fyra timmar på denna lektion här i skolan, det vet jag inte. Men nu är det som det är, jag har ju iallafall Bella med mig här idag, som gör mig sällskap.

Idag har det varit en bra dag faktiskt, inte för att det har hänt något speciellt, men jag har varit på bra humör. Det är jag nästan jämt nu för tiden iochförsig. Men ändå. Och inte blev det sämre av att jag fick MVG+ på min slutuppsats om politik, statsskick och demokrati. Den satt där den skulle kan jag säga!

Och senare idag ska jag skriva klart en uppsats om mitt namn. Känns rätt simpelt, men vi måste skriva den uppsatsen för att kunna få högre än G i svenskan, och jag vill gärna hålla kvar mitt MVG, så för mig är det ett måste.

Men tanke på hur bra det går för mig med betygen när det gäller de ämnen man läser i skolan, alltså inte de praktíska sakerna som har med bygg att göra, så ångrar jag mig lite över mitt val av linje. Okej, bygg är skitkul att ha i skolan och ett förjävla bra sätt att ta sig igenom skolan utan att bli skoltrött. MEN, det blir nästan tvärtom, man längtar in till skolan igen, man vill plugga och skaffa sig betyg i flera kurser, så man kan få ett större urval av utbildningar när man ska söka till högskolan senare. Nu är ju dock saker som dom är, och som Anton sa idag, att efter studenten kommer man att vara väldigt motiverad till att fortsätta utbilda sig. Och om man tar ett basår så blir det nog inget större problem att hitta sig en bra utbildning på högskola sen heller. Kan tänka mig att de som har pluggat som grisar fram till studenten kanske inte är så sugen på skolbänken längre. När man tänker så, så är kanske bygg en bra taktik. Och det är dessutom perfekt att falla tillbaka på om man inte lyckas skaffa sig något annat jobb, då är det bara att ta till hammaren så länge. 

Nu när jag funderar lite på det, så kanske det inte är så dumt att gå bygg iallafall. Om man vill och kämpar för något, så löser sig allt tillslut iallafall. Bara man vill och försöker.



Men nu måste jag göra klart skiten jag håller på med i excel, ciao.



i tystnadens minut så säger du allt det där jag aldrig hört förut

but i can't look back, so i'm takin' my chances

Hey there Delilah What's it like in New York City? I'm a thousand miles away But girl, tonight you look so pretty Yes you do Times Square can't shine as bright as you I swear it's true Hey there Delilah Don't you worry about the distance I'm right there if you get lonely Give this song another listen Close your eyes Listen to my voice, it's my disguise I'm by your side Oh it's what you do to me Oh it's what you do to me Oh it's what you do to me Oh it's what you do to me What you do to me Hey there Delilah I know times are getting hard But just believe me, girl Someday I'll pay the bills with this guitar We'll have it good We'll have the life we knew we would My word is good Hey there Delilah I've got so much left to say If every simple song I wrote to you Would take your breath away I'd write it all Even more in love with me you'd fall We'd have it all Oh it's what you do to me Oh it's what you do to me Oh it's what you do to me Oh it's what you do to me A thousand miles seems pretty far But they've got planes and trains and cars I'd walk to you if I had no other way Our friends would all make fun of us and we'll just laugh along because we know That none of them have felt this way Delilah I can promise you That by the time we get through, The world will never ever be the same And you're to blame. Hey there Delilah You be good and don't you miss me Two more years and you'll be done with school And I'll be making history like I do You'll know it's all because of you We can do whatever we want to Hey there Delilah here's to you This one's for you Oh it's what you do to me Oh it's what you do to me Oh it's what you do to me Oh it's what you do to me What you do to me.

when you say nothing at all.

Wow, vilken bravad jag nyss var med om. Mer kan jag inte säga, hoppas jag överlever iallafall! :o


Hur som helst, sitter ensam hemma hos Jimmy, igen, i hans superdupergottluktande t-shirt och myser med Bobby. Jimmy är på fotbollsträning & jag tror att han kom lite för sent faktiskt. Om ca två timmar kommer han hem igen, så jag funderar på att gå ner och kolla när kenny starfighter går på bion, den måste ses!  En annan sak som också måste nämnas; Jag har haft rena rama lyx här imorse, det är inte alltid man får frukost på säng inte!

Det hade gärna fått vara fint väder idag också, men det var ju iallafall det igår. Hade verkligen sett fram emot en till superfin dag! Men men, man får stå ut med det man erbjuds ibland.

Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Men jag tror att det kommer att bli något mysigt iallafall. Kvällen blir vad jag gör det till.


Det är min lilla filosofi om dagen. Rätt ointressant att läsa om skulle jag tro, men jag har inte så många tankar som virvlar i mitt huvud nu som jag kan skriva om. Jag bara lever.

Jo, det finns en sak jag tänker på. Annki. Det är sjukt hur man kan sakna någon så mycket efter så många år. Den 15 mars var det 4 år sedan hon blev bortförd av den dära hemska tumören. Jag har inte ens fattat att hon är död än. För mig lever hon fortfarande. Hur kan man inte förstå, fast man vet? Det går inte riktigt att sätta ord på den känslan. Jag vet ju att hon är död. Men det är något inom mig som inte vill förstå det, något inom mig som hela tiden känner hennes närvaro. 


Hon var en sån stor del av mitt liv. 
Hon är nog den människa som påverkat min personlighet mest. 
Hon var och är min ledstjärna.



Jag saknar henne. Fast på det sättet då man vet att man kommer att ses igen. Hur kan man känna så efter en död? Hur kan man känna sig så lugn i den frågan? Hon är ju faktiskt helt borta från denna jord.

Näe, nu tvistar sig tankarna för mycket här, jag kommer ändå inte att få något svar på varför jag känner mig så säker på att hon inte är helt borta.


Nu ska jag sluta skriva och duscha istället!
Hejdå.


sweeet!

Egentligen har jag ingenting alls att skriva om. Känner bara för att gå ut i solen för att försöka få lite färg och bara njuta av att det äntligen blivit vår! Men jag är så dålig på att verkligen göra det. Istället hamnar man av ren vana framför datorn, vilket är jättetråkigt! Nu när jag tänker på det så får jag ännu mera lust att ta mig ut ifrån huset.

Men jag vill iaf tacka Sophia, Malin, Amanda och Nathalie för gårdagen innan jag drar mig ut! Även fast vi hade alla odds emot oss & alla tråkigheter framför oss, så klarade vi av kvällen med många skratt iaf. Det ska vara ni för att klara av det! Puss på er.



Neee, vad sitter jag här för?
Nu ska jag ta vara på våren.
hejs!




(jag känner inte "dig")





sötbilden får ge lite färg åt mitt annars tråkiga inlägg.

Vi kan klara vad som helst.

Såhär på våren så blommar jag ut. Jag har inte mycket att skriva om,
eftersom jag lever ut mina tankar i mina handlingar.
Det känns bra nu. Jag känner mig glad och lycklig.
Nu fattas bara dansen, åh gud i himmelen och fan i helvetet vad jag saknar att dansa.
Jag tror jag dör utan dans. Jag måste dansa!





try as they may
they could never define
what´s been said
between your heart and mine.

Bortom väggarna finns ingenting.

Jag kan inte sätta ord på det, och det är det sista som jag behöver göra med för den delen.
Man behöver inte sätta ord på, förklara och försöka redan ut det som redan känns självklart.
Det är ljuvligt. Det är nu. Det behöver inte förklaras.


för det som egentligen är det viktiga.

And I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
And I don't want to go home right now

And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life

I just don't want to miss you tonight

And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

Datalektioner är till för vad, sa du?

Har kommit på något underbart nu. Jag kan fördriva mina datatimmar i skolan med att skriva i min söta blogg. Det ser ju rätt bra ut också, om läraren skulle få för sig att kolla bort mot min skärm för att se vad jag gör. Men det händer sällan, aldrig i stort sett. Han har inte synts till i klassrummet på ca tjugo minuter heller. Det och mycket mera får mig att fundera över varför vi ens måste genomlida dessa utdragna timmar. Finns nästan inget att göra. Och det man kan göra, det går snabbt som attan. Så, varför inte ta tillfället i akt och skriva av sig lite?


Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva. Finns mycket jag vill skriva, men jag är rädd för att uttrycka mig för mycket i vissa situationer ibland.

Igår var det stora explosioner av ord som ville kräkas ur mig, men jag fick inte fram ett ord till en början, efter ett tag sipprade ett och annat ut. Men inte den flod som normalt brukar välla ur mig. Det bara fastande och sprängde mig innifrån istället. Känns ömt idag. Jag förstår inte vad som orsakade mitt stopp. Har nästan, nästan aldrig hänt förut. Jag har en aning om varför jag inte sa något. Orden handlade om framtid, och jag vill bara leva nu. För det är ju faktiskt det enda vi kan göra. Dock har de flesta svårt för det (ingen speciell jag syftar på nu). Riktigt dumt, det är ju så självklart egentligen. Vi har förlorat oss själva i framtidsdrömmar om att bli välbelönta affärsmänniskor etc. med dyra bilar och med en lyxig lya i ägo. Som om det vore allt vi lever för. Egentligen så är ju det inte ett dugg. Jo, för de som glömt eller aldrig vågat komma underfund med den verkligen meningen med livet, så kanske det betyder någonting. Eller näe förresten.. Någon som glömt bort vad som verkligen är viktigt kan inte bry sig på riktigt heller, även om denna tror det. Jag tror att framgång är något som känns bra och kul i början, (alla blir ju glad när man till exempel haft råd att köpa den där splitternya bilen). Men sen avtar det, och då fortsätter man att sträva efter det dära kicken, eftersom man inte har något annat av värde i sitt liv. Man har glömt vad som är av värde i all girighet efter att bli framgångsrik.

Sådan ska jag aldrig bli, sanna mina ord.
Visst är det kul, men glöm aldrig grunden i livet som faktiskt är viktigast!


Ja, den där tankebanan for iväg kan man ju säga, mitt i denna datalektion. Tänka kan jag, och skriva måste jag göra för att reda ut allt som håller på inom mig. Inte det att jag ogillar att jag tänker så mycket, det får mig att vilja skriva, och jag gillar den känslan jag får av att skriva. Den är tillfredsställande. Längesen jag skrev såhär nu, och det kräver en del uppdatering. Eller, det är mer ett grävande för att få upp allt det som har lagrats. Numera, efter bara ett par inlägg, så känner jag mig lätt som en fjäder. Inte för att jag har fått ur mig så mycket, snarare för att jag har kommit igång.

Det är en underbar känsla. Konstigt hur man kan känna så för några ord som man kladdar/knappar ut på papper eller på datan. Men underbart är det iallafall.


Näe, nu kanske jag ska vara lika aktiva som grabbarna. Vilket innebär dataspel.
Ha det toppen! Hejs.


RSS 2.0