jojjao

Vi står alltid och balanserar. Idag började det blåsa åt fel håll igen. Det är inte meningen att man ska känna att kroppen snart mosas ihop som en colaburk under ett lastbilsdäck. Jag håller emot - trycker, pushar, tänker, strävar, slår, håller andan, andas, blåhåller för kung och jävla fosterland! Det betyder att när det väl blir för mycket så finns det ingenting kvar att sätta upp emot det ras som är påväg.

Jag ger 150%, banne mig!!! På att inte försvinna! Fungerar det då fortfarande inte så är det något som är åt helvete fel. Jag måste börja lyssna på mig själv, börja lita på att det bara är jag som kan se till att jag mår bra och förändra det som är fel. För rätt som ska vara rätt är nu fel.

"det är inte ett mått på hälsa att vara
välanpassad till ett i grunden sjukt samhälle"




/ Emma-Johanna Olsson.