jojjao

snart så är det paradise hotel, wiho.


tänkte bara skriva att jag har varit superduktig idag. jag har inte ätit något socker och dessutom har jag fått en massa saker gjorda! projketarbetet är i full gång nu och jag gjorde även klart det sista av engelskan!
OCH jag har bestämt mig för att köpa säsongskort på hällåsen för att börja simma någon gång i veckan sådär.

jag är duktig!!



btw, jag älskar familjen annorlunda, sådär vill jag ha det! som dom i dalarna typ, dom med tio barn :D
gud så mysigt!


men nu börjar det, måste hinna skära apelsin med!
hejhopp.

känns skönt på något konstigt vis. känns som om jag kommer att få mycket gjort den här veckan.
tänkte bland annat dra igång rejält med projektarbetet. känns skönt att bara tänka tanken!

morgonen är också bra. så länge jag kommer upp två timmar innan jag ska åka så är det en bra morgon.
för gör jag inte det så blir jag superstressad och vill bara sitta och grina bort hela jävla dagen. haha.


och igår fick jag bajspanikångest igen. blir så arg på det! jag vill inte.
och jag tänker inte fortsätta att ha det heller.
för er som inte vet hur det känns så känns det som om man kvävs, det går inte att dra hela andetag, man blir helt yr, hela verkligheten liksom krymper ihop, man får sockerdricka i benen, ansikte och armar och man skakar som en tok. det är extrem obehagligt. känns som om man ska dö, faktiskt. :s
jag ska verkligen kämpa för att få bort den där skiten.
tänker inte ta några lugnande medel eller sånt som var det första läkarna ville göra för att 'bota' det här.
det tycker jag är sinnesjukt. jag menar, vad är lycka om det inte är äkta lycka?
så jag kämpar på ändå, och är sjukt stolt över mig själv!


men nu ska jag göra mig klar för skolan. ha det så bra idag allehopa! :)
(och btw så ska bästa Jonna göra om min design på bloggen! supertack till henne! :D)

jag vet inte, men jag älskar söndagar på något skumt vis, det är likadant med onsdagar!
mina favoritdagar i veckan.


har iallafall nyss klivit upp, så har inte hunnit tänkt så mycket idag.
förutom på att jimmy festar/festade som en galning i linköping igår och han har inte hört av sig på evigheter.
han kanske är död.


inatt somnade jag iallafall gott, låg och kollade på time out tills jag slocknade.
haha, hur kan man vara så rolig?
det är helt fantastiskt! :D


näe, men trevligt igår iallafall! sjukt härligt att få träffa frida och amanda. ni är bara för bra båda två.
och jätteroligt att hälsa på hos sebbe igår med och umgås med gamla goda bergviksgrabbarna. guld! :D

men nu ska jag gå och äta frukost och försöka komma på något roligt som kan ramla ur fingrarna och ner på tangenterna lite senare idag. för idag ska jag bara göra en massa härliga saker har jag bestämt.
sånt som gör mig glad! på ett eller annat sätt (y)

hej så länge!
PUSS.

in the corner with your boys you bet 'em five bucks
you'd get the girl that just walked in but she thinks you suck
we didn't get all dressed up just for you to see
so quit spilling your drinks on me

you know who you are
high fivin, talking shit, but you're going home alone arentcha?

jag älskar 2½ men så himla himla mycket, alltså överdrivet mycket menar jag då.
och sen får man höra allt det här om charlie sheen och jag blir så besviken så ni förstår inte! :(
jävla bajs.


menmen, skit i det, tänkte skriva till den söta anonyma kommenteraren också;
OVANFÖR KNÄNA GÅR MIN BALKLÄNNING.
så, då var det klargjort? :)
-braa!



nu ska jag lätta upp humöret med min braá lördag.
har faktiskt redan vunnit en prenumeration på allers trädgård, så är måttligt glad över det! :D
är så sugen på att dra igång med allt vad blommor och växter heter.


men nu ska jag nog göra lite fint i mitt rum, lyssna på bra musik och bara mysa och må bra!
hoppas alla andra också får en bra lördag! hejdå :D
PUSS

vissa kanske undrar varför jag valt en klänning som går över knäna när det är förbjudet?

eller, jag har fått den frågan, rent ut sagt. och jag har det för att jag vill ha det, helt enkelt.
ingen kommer ju bli dödad för att man bryter mot en sån regel direkt ;)

och sen, eftersom jag själv sitter med i studentkommittén så har jag ju hunnit prata med resten av de som sitter med om detta, och vi motiverar våra regler såhär "vi har sagt knälängd, men sen vad folk anser vad knälängd är är upp till var och en". jag menar, det är upp till var och en vad man vill ha, det är ditt val om du vill bryta mot vår "regel". vi tänker inte sätta några gränser liksom, vi vill ju inte förstöra din dröm om du absolut vill ha en klänning som gå strax ovanför knäna. vi tänkte mer på att det är lämpligt att inte visa muttan ;)


ja, det var det om balklänningar det!
skitbra fråga, btw. men det kommer tas upp på nästa stormöte för studenterna.
ingen ska behöva skita i sin drömklänning! :)

hejhopp!

jag känner mig lite besviken just nu. framför allt på hur människor påverkar varandra, negativt.
alla ska vi få utrymme att utveckla sig själva och sina liv på det sätt som de vill.
ingen har rätten att styra över dig, eller vad du har för önskningar.
ingen har rätten att bestämma över vad du ska bli glad och lycklig av.
och framför allt är det ingen som har rätten att döma vad som gäller för att du ska lyckas med ditt liv.
den enda som kan veta vad lycka är för dig, är du själv!
låt aldrig någon ta den möjligheten ifrån dig, aldrig!
du kan bli allt du vill bli, vad fan det än är, bara du inser det.


tack för mig.
hej.

ja, dagen har bara varit konstig tycker jag. ingen superbra skoladag skulle jag vilja påstå, haha.

fick även problem när det gäller mitt schema. har ju specialutformat schema bara för att kunna komma in på högskola och så, men nu hade iaf två kurser krockat med varandra, totalt 100 poäng. vi försökte självklart lösa detta på alla sätt och vis, jag och åsa, men tror ni att det gick? nope.

så nu får jag läsa nästa år också, fast jag tagit studenten, haha. men det är bara en kurs, så det kommer ju inte vara ett dugg jobbigt enligt mig. mitt schema blir faktiskt mycket bättre :D har typ världens skönaste schema fram tills jag tar studenten nu, och kursen nästa år kommer jag bara se som en sysselsättning. trivs i situationen måste jag säga!

men just för tillfället känner jag mig lite halvnere. vet inte varför. antar att det är pga av att dagen inte har vart den allra bästa, men verkligen inte sämsta heller. haha, tror ärligt talat att det var Annas G+ som hon gav mig på uppsatsen i historia som förstörde min dag.... jag är värd bra jävla mycket med än ett jävla G+.

ja, jo, det var garanterat det där jävla G+ som förstörde min dag. tack anna.


nu ska jag försöka mysa bort det där dumma G,et.
ha det så himla bra allehopa! :D

Nu har jag precis ätit frukost, men har mycket tid på mig ändå. Kliver altid upp två timmar innan jag ska till skolan, för det är enda sättet för mig att få ett gott morgonhumör. Annars blir jag nästan självmordsbenägen. Men idag mår jag bra! :D Känner mig faktiskt riktigt på topp. Har ätit en jättegod frukost och nu väntar en varm och skön dusch.

Måndagar är också bra dagar, dom är lite roligare än ons-tors-fre,
så det hjälper en att vara glad såhär på morgonen strax efter helgen!


Idag ska vi nog också lämna in budgeten för att åka till grekland med klassen. Det kommer bli awesome.

Men nu ska jag duscha och bli vaarm!
Ha en toppendag alla, puss.

Har nog bestämt balklänning nu, den känns iallafall klockren! är den inte fin? :D Jag älskar den!



Nog om det. Just nu sitter jag och drömmer mig bort till ett annat liv här inne på mitt rum. Älskar förresten mitt rum. Tror det är det mysigaste stället på jorden, speciellt när jag tänder alla ljus. Så det är en fantastisk atmosfär att drömma sig bort i. Vilket behövs i detta kalla väder!

Har en massa drömsenarion som drar förbi i huvudet på mig. Jag vill verkligen så mycket just nu. Jag vill klä mig fint, jag vill köpa nya kläder! Som är fina enligt min smak ;) Jag vill spara pengar till att resa, antingen till magaluf för fest eller till london för att bli helt hänförd av både kultur och stadens utseénde! Jag vill och ska också spara ihop pengar för att köpa en husvagn som jag ska ha på moheds camping, tänker flytta in i den istället för en lägenhet och när jag tröttnar på det så ska jag köpa ett hus!

Men närmast på listan står; blommor!
Här ska det så's må ni tro! I år hade jag tänkt satsa på krukväxter, allrahelst kryddor. En hel hög av dom! Kommer som vanligt ha krukor överallt! Växter och trädgårdsarbete gör mig mycket lycklig. Jag blir sådär varmt röd innombords.


Men nu ska jag sätta mig och skriva i min underbara dagbok. Shit, jag är en riktig drömmare jag. Lever mer i huvudet på mig själv än i verkligheten. Men det är mysigt :D Är man fisk så är man!

Puss puss på er, ha det supertoppen! hejdå!

Den moderna människan.

 

Senast idag kom jag på mig själv med att bete mig som den ”moderna människan”, hon som flyr från det som måste göras, samtidigt som hon ändå gör det.

 

Väckarklockan ringde och jag ville inget annat än att kasta den i golvet och fortsätta sova, precis så som de flesta känner att dem vill göra när klockan är sju en måndagsmorgon och man plötsligt väcks av ett förfärligt oljud. Man vill förinta det som stör, men självklart så slängde jag inte klockan i golvet. Jag bet ihop, kämpade, och fortfarande halvt sovandes ålade jag mig ur mitt varma och mjuka täcke och satte mig till slut upp på sängkanten. Jag kände i hela min kropp och själ att detta inte skulle bli en av mina enklaste och snabbflytande dagar.

 

Jag såg på klockan, den tickade på, minuterna gick och även om jag visste vad jag var tvungen till att göra för att inte komma för sent till min första lektion, så ville inte kroppen resa sig från den förbaskade sängen och göra sig klar för en.. ja, vi kan väl kalla det för en givande och fullplanerad dag.

 

Plötsligt slog det mig! Jag har ju faktiskt min hjärna, och i min hjärna vimlar det av en massa andra underbara saker än de tankar som omfattar skolan och alla de där tiderna som jämt och ständigt ska passas så djävulskt noga.

 

Jag kom att tänka på mina framtidsplaner, på min älskade som jag ska få träffa när helgen faller in, på underbara sommardagar som vi ska ha tillsammans efter att jag tagit mina sista steg ut från denna skola när studentens dag väl är inne. Min hjärna fylldes av lyckoframkallande minnen och planer.  Jag började lägga upp strukturer för alla planer som bara ploppade upp i hjärnan på mig och i samma stund upptäcker jag förvånat att jag vid det här laget är på väg mot köket för att göra mig en rejäl frukost. Chocken av att så plötsligt ha kastats in och ut ur fantasin tar mig naken där jag står.

 

-Är det så här man lever? Är det så här alla andra människor klarar av sin vardag? Ska man behöva fantisera och leva inuti sig själv för att tillfredsställas i det verkliga livet? Är det hemligheten?

 

Jag börjar fundera starkt över de frågor som invaderar min hjärna och från ingenstans ser jag den moderna människan framför mig, såsom jag tror att hon är och ser ut. Hon är täckt av ett perfekt yttre, i regel gör hon allt hon tar för sig på jobbet och i vardagens fritid mycket bra, hon har pengar, är generös och tar del av sådant som hon förväntas att ta del av och hon är även väldigt medveten om miljöfrågan.

 

Men just i denna moderna, underbara, fantastiska, perfekta lilla människa så får jag chansen att se bortom skalet och in i det inre, bakom ögonen, bakom pannbenet, bakom det perfekta håret och de perfekt målade läpparna. Där inne kan jag se en helt annan människa, som vid första ögonblick verkar vara rent ut sagt galen. Hon skrattar och skriker, hon springer runt och hoppar och gör sådana saker som jag aldrig trodde att en sådan människa som den perfekta kvinna hon är till det yttre skulle kunna göra.

 

För jag ser att det är hon, det är samma kvinna, men ändå någon helt annan. Det finns inget perfekt med denna galna lilla varelse, men något som det finns mycket av runt om och i henne är liv. Massor av sprudlande liv!

 

Så, vad ska man kalla henne? Lycklig eller olycklig?

På utsidan är hon den perfekta, men inte den alltför lyckliga människan, men på insidan den galna och framförallt den överlyckligaste kvinna jag förmodligen någonsin har sett.

I hennes yttre verklighet så är hon bara ett skal, i hennes inre är hon något helt annat, något  levande!

Men, är frågan, vilken av dessa sidor kan man räkna som den verkliga? Vilken är den avgörande? Om man lyckas hitta den här inre lyckan trots att man inte har den utåt, är man då lycklig?

 

Här relaterar jag till den ironi och tvivel som utspelar sig hos Don Quijotes och Hamlet. För denna upptäckt som jag gjorde imorse, om vi nu kan kalla det för upptäckt, är av djupaste och grövsta ironi enligt mig. Varför har vi utformat ett samhälle där vi behöver ha en egen liten värld att fly till? Jag tycker det låter helt galet, helt sinnessjukt! Ska inte livet vara så harmoniskt och okluvet som möjligt? Här tycker jag i alla fall att jag finner stora anledningar till att göra om i samhället. För om jobb och vardag får oss att bli delade människor så har vi inte hittat rätt!

Vi borde kanske hitta tillbaka till det enkla livet som vi levde förut, vi kanske måste dra tillbaka utvecklingen för att inte utveckla sönder allting. Jag blir ibland rädd för att saker aldrig kan få vara det de är. Det ska hela tiden hittas nya lösningar och utvecklas till det bättre. Tänker ingen förutom jag att vi kanske bör stanna här? Vi kanske ska börja acceptera oss själva och livet som det är istället för att hysteriskt försöka förbättra allting.

 

Hela tiden sker förbättringar, men varför ska dessa ske om det ändå aldrig blir tillräckligt bra?

 

 

 

 

 

tänk på det gott folk, när ni hysteriskt försöker förbättra era liv genom drastiska förändringar..
det enda du kanske bara behöver göra är att tänka om.

/johanna -jojja- olsson.

helgen har varit rena rama berg och dal banan! både mycket bra och mindre bra.
det braá är att jag har haft toppensällskap, det mindre bra är att sömnen inte har varit och hälsat på så mycket eftersom jag har en väldigt envis och jobbig panikångest.

skönt att så gott som alla jag känner vet att jag har det iallafall, det underlättar verkligen. för skulle jag få ett anfall och ingen fattade vad som hände skulle situationen bli minst sagt obekväm. men mina vänner förstår mig, och är så himla snälla och hjälper mig när dom märker att en attack kommer krypande. det hjälper verkligen, så tack för det.


utöver det skulle jag vilja säga att denna helg har bidragit med några nya känslor. det jävligaste är att jag inte kan beskriva det. det är bra känslor. mycket braá. känner mer förståelse, och mer, kärlek till så mycket. haha, fan, somsagt, hittar inga ord som förklarar det. jag har iallafall kommit på små saker som verkligen får mig att förstå så mycket av hur livet levs som bäst till fullo.

känns helt fantastiskt!
mindre fantastiskt att jag inte kan beskriva det riktigt som jag vill. hehe.



några små saker som förgyller mina dagar är iaf;
we are the world - usa for africa
bruce springsteen
cyndi lauper
80 talsmusik i mängder
dalai lama
di leva
jimmy
sex
2½ men
mjukt mys med te och fluffiga kuddar



god natt!
puss
/johanna

har kommit på att jag kan lägga upp lite saker som jag har skrivit, här på bloggen. Så nu ska ni som vill få läsa en novell jag skrivit, från en händelse som jag håller väldigt kär (novellen är tillägnad min kära)! :D dock tror jag att detta är den orättade versionen, som jag inte gått igenom riktigt, men att läsa originalet är väl inte fy skam? hih. Och för den som inte visste så är skrivandet ett stort intresse för mig och det har det alltid varit, typ på det sätt som folk gillar fotboll eller att så blommor! det är tillfredsställande.

Det första mötet.

”Jag är så ilsket trött på den här kalla vintern!” – tänkte jag argt för mig själv. Humöret var lika kallt som den isande vinden som vägrade att avta. Jag var på väg uppför backen som tillslut ledde mig till en av mina bästa väninnors lägenhet. Ikväll var det fest som stod högst upp på listan, men själv kände jag mig ovanligt omotiverad. Helst av allt skulle jag vilja ligga hemma under en varm filt och se en romantisk komedi.
Mörkret och kylan får mig att känna mig väldigt ensam och olustig under det kalla vinterhalvåret. Så just därför, trots mitt iskalla humör, så bestämde jag mig för att ge denna kväll av såkallade festligheter en chans.

Men kvällen började inte särskilt bra, nog med att den kalla ihärdiga vinden hade förstört mitt väl fixade hår, så var det heller inte alls den feststämning som jag hade hoppats på hos min väninna. Hon, som i vanliga fall lyckas få igång varenda fest med hennes sprudlande humör.
Strax efter att jag hade kommit dit, så var det snart dags att bege sig till huvudfesten, några kilometer bort, på hembygdsgården som hörde till byn. Alla andra var exalterade över att äntligen få komma iväg, trots att vi knappt varit hos min väninna i ens en timme. Men själv tänkte jag bara över vilken ursäkt jag skulle kunna komma med för att smidigt kunna svänga av hemåt på vägen mot bygdegården. De andra började känna av vad jag hade i åtanke och började ivrigt tjata med mig till den där jävla festen. Såklart så lyckades de, det gör de alltid.

Så tillslut anlände vi till festen, där de flesta ansikten var okända för mig.
Typiskt! – tänkte jag.
Jag kände mig inte speciellt glad över att behöva prata med en massa nya människor när jag kände mig på det här viset, det var ytterst motbjudande faktiskt!

Det var då jag såg honom, bland alla nya människor stod han ändå ut. Han var inte en i mängden. Han var som en sådan där discokula som ofta hänger i taket på fester och glänser över alla som tar plats på golvet. Just vid det här ögonblicket insåg jag vad folk menar när de säger att det känns som om tiden stannar. Han stannade min tid och i samma sekund blåste han också bort humöret som fyllt hela mig största delen av hela den där vintern. ”Vem är denna enastående människa, som inte ens behöver kolla på mig för att få mig att känna såhär?” – var det enda jag tänkte.
”Vem är denna människa?”

Jag fortsatte att förundra mig över honom hela kvällen och jag visste att jag var tvungen att visa honom att han för denna kväll hade fångat mig.
Senare på kvällen såg jag min chans. Jag och mina vänner stod utanför och tog en paus från den uppspelta atmosfären som låg tätt över dansgolvet inne i lokalen. Då gick han förbi! Och han såg mig i ögonen. Jag kunde inte låta bli att lägga märke till hans djupa, ljusbruna ögon, som då i nattmörkret såg näst intill svarta ut. Jag tog tillfället i akt och sa högt, så att han skulle höra: ”Kolla Lina, han har bruna ögon! Vilken dröm!”

Lina är min väninna och hon förstod inte varför jag brast ut i en sådan kommentar om en vilt främmande människa.

Men det gick hem, tack och lov för det..
Orden bara föll ur munnen på mig utan att jag ens hade tänkt igenom dem för en enda sekund. När han hörde mina ord stannade han upp och sa: ”Ja, det är rätt jobbigt faktiskt, för man får en del snygga tjejer efter sig, och jag har ju sett hur du kollar på mig!” Också blinkade han med ena ögat åt mig.
Det han sa var inte ett påhopp, utan en flört från hans håll, det visade han mycket väl med sin leende blick och sitt kroppsspråk. Nu skulle resten av kvällen gå som på en dans, tänkte jag. Nu hade jag tagit första steget in i mitt vintertäcke som skulle hålla mig varm inombords ända in på våren.

Kvällen fortsatte att löpa och vi kunde inte hålla blickarna ifrån varandra, tillslut dansade vi tillsammans på golvet och blixtrarna emellan oss kunde alla på hela festen se. Han fick mig att skratta var gång han gjorde ett försök till att prata med mig. Han var gudomligt rolig, han fyllde hela min själ med skratt. Han fick mina läppar, kinder och ja, hela mig att förvandlas till ett stort leende. Detta tog inte ett stopp under hela kvällen. Våra själar fortsatte att dansa tillsammans som fjärilar även om vi inte ens dansade.

 

Och såhär har det fortsatt sen dess, såhär har våra själar dansat i samklang med våra hjärtan som slår i takt med varandras.
Ända sen den där mörka vinternatten som vände hela min vinter till en varm vår, en vår som bara vi såg och kände.
Vi var varandra funnen och vi finner varandra var dag än idag.

 

Om mina vänner bara kunde förstå min tacksamhet jag idag känner för deras iver över att få med mig på den där förbannade festen, om de bara kunde förstå..

 

 

 

 

 

 

hejdå, puss . / Johanna.

och hur ser jag på det? jo, förmodligen som de flesta andra; en flykt för att leva ut och för att få ha roligt och tänka på något annat är just det som kretsar i mitt huvud alla dagar i veckan hela tiden annars. men för det säger jag inte att det inte kommer bli kul, snarare tvärtom skulle jag påstå! för är det något jag behöver så är det att tänka på något annat..


och nu tog det stop, vill jämt skriva så mycket när jag väl sätter mig här, men det är så mycket att det liksom fastnar och aldrig kommer ut!

kan du bara se mig?...
det här är så fel.









jaja, nu när jag ändå sitter här så kan jag väl skriva om något annat då, eftersom det jag vill skriva om inte kommer ut så som jag vill. den senaste dagen har jag iallafall mått bra, efter att jag pratat med skolsköterskan. har ju inte tid hos psykologen för ens om en månad. haha, vad hemskt det låter, känner mig som världens psykfall när jag skriver om det här. men tydligen så är panikångest väldigt vanligt, och det är ju inte bra, men jag är ju inte ensam om det på långa vägar iallafall! men sen om det är så många som går och får attacker flera gånger om dagen vet jag inte. men det ska vi väl få ordning på så fort som möjligt hoppas jag! för det är väldigt energikrävande att bli ett nervvrak var och varannan minut.

men somsagt, att prata med någon som är lite mer välbekant med sånt här var väldigt lugnande och därför har jag mått riktigt bra den senaste dagen.

men nu orkar jag inte prata mera om det, vill prata om något som gör mig glad. jag kan ju berätta om mitt lilla "projekt". jag ska nämligen börja skämma bort mig själv, jag ska bli glad och nöjd. inte ledsen. man är sin egen lyckas smed, till vis del, och den delen tänker jag ta vara på!



nu ska jag väl gå och försöka göra något av den hära dagen fram tills att kvällen kommer. städa skulle verkligen behövas, så det blir väl att ta till damsugaren! sen hade jag behövt plugga natur, eftersom jag har läxa tills på måndag, men det hade jag glömt igår, så jag lämnade böckerna i skolan. typiskt.

men men, nu ska jag gå, hejdå!
hoppas på en rolig kväll ikväll (y)

händer inte ofta att jag skriver så mycket längre. men nog har jag en del att skriva om allt!


nu har ju min älskade dragit sin väg, till linköping. känns på två helt olika vis. samtidigt som det känns helt fantastiskt att han får en toppenutbildning, att jag ska flytta dit sen och att vi har hittat billiga sätt tt ta oss till varandra så känns det samtidigt tungt. tungt är nog den rätta förklaringen. saknar honom var eviga minut som han inte är här. men är somsagt samtidigt glad. antar att det bara är att ta det hära med en klackspark, så är det snart över. det smäller bara till så står man väl på trappan och tar studenten, antar jag.


det är något jag ser väldigt mycket fram emot! tänka sig, att man ska ta studenten efter detta läsår. känns fantastiskt. även om jag faktiskt gillar skolan väldigt mycket! men det kommer också att bli en massa plugg efter studenten också, ska söka till universitetet i norrköping. i första hand ska jag söka till socionomutbildningen, och i andra hand till samhälls och kulturanalytkerutbildningen. kommer dock att bo i linköping, eftersom jimmy bor där och vi ska bo tillsammans. men det blir inget problem eftersom dessa städer ligger nära varandra. dessa är våra och mina planer och jag ska kämpa för att få dem uppfyllda.


i nuläget står dock ett par andra saker i fokus. min hypokondri och panikångest håller på att ta kol på mig, rent ut sagt. så nästa torsdag så ska jag till läkaren, för att få en remiss till kognetiv betéende terapi. låter som om jag är värsta störd när jag säger det sådär, haha. men jag måste få hjälp för detta, annars kommer jag inte stå ut länge till. så jag hoppas att detta kommer att komma igång snabbt, så jag kan få bort alla dumma, konstiga, jobbiga tankar som driver mig till vansinne var dag.


nog om det, det finns en till sak jag vill berätta om också. jag har nämligen bytt ut bygg mot vanliga kurser i skolan. vilket jag tycker är helt underbart! att det ens gick att fixa är helt fantastiskt! jag ångrar dock inte att jag gått bygg, nu när jag fått chansen att läsa mera kurser. det är roligt när man får göra det man vill, vilket för min del är mera finbyggen. grovjobben, som vi oftast får göra, är inget för mig. jättetråkigt och oinspirerande! så att få börja läsa en massa kurser i skolan tre extra dagar i veckan är något jag är otroligt jävla glad och tacksam över! känns som om jag gjort mitt på bygg, jag har ingenting mera där att göra. för jag vill lägga min energi på annat. lätt ett av de bästa valen jag gjort på länge. också får jag vara med min söta klass på både måndagar och tisdagar i skolan fortfarande, det är jag också väldigt glad över!


mera än såhära orkar jag nog inte skriva idag. men jag tror att jag kommer att skriva med jämnare mellanrum senare. det känns bra att skriva, och nu har jag tid till det också.


hejdå!
/j,o.

det är en ny känsla jag fått känna på, på senare tid. inte en vanlig inskränkt söderhamnskänsla inte,
utan något helt annat.
det känns som om jag står mitt inför en enorm möjlighet och chans, inför stor lycka och gemenskap.
det här kan bli bra, det känns bra.
spännande!

vad mer har jag att säga?
egentligen är det så mycket, eller jag kan fatta det kort:



såhär trött har jag aldrig varit på söderhamn.


Men, det ger mig bara drivkraft att ta mig härifrån oftare och snabbare,
Det är egentligen underbart att komma till sådana insikter, att få klart för sig vad man verkligen vill.
Det är till stor del avskyn jag hyser för det liv vi lever här som fått mig att känna så som jag gör,
den nya känslan, som jag förklararde ovan.






alla borde få känna såhär, få bli tilldelad denna drivkraft att skaffa sig ett liv, helt enkelt.
hörs.
/johanna.

Ja, hej igen! Nu har jag inte skrivit på ett himla långt tag! Har haft mycket annat att göra, haft fullt upp sen senast jag skrev. Det händer mycket just nu. Eller ja, egentligen händer det väl inte något spektakulärt, men jag håller mig sysselsatt med vardagliga saker dagarna i ända.


Jag kan väl börja med att jag har haft ett toppen sommarlov hittills. Har varit till Leksands sommarland, och bott där över en natt, jobbat på rockweekend, spenderat min tid med underbara människor och tofflat en massa!

Något som har förvånat mig lite på sista tiden är att jag har blivit en sådan fruktansvärd toffel! Men jag gillar det (och det trodde jag nog aldrig att jag skulle göra). Jag är egentligen inte alls toffeltypen, (dessa anser jag egentligen vara lite dryga, och de gör nog de flesta, så jag antar att mina vänner ser på mig på samma sätt, höh, förlåt mina älsklingar). Men sen finns det många olika anledningar till varför det blir så också. För det första så är Jimmy någon jag älskar, och han är dessutom en bästa vän, också flyttar han snart till Linköping och då vill man ju ta vara på tiden så mycket som möjligt. Sen uppskattar man nog en partners sällskap mer, och oftare, ju äldre man blir. De flesta fungerar nog så iallafall.

& med tanke på Jimmys flytt, så kommer den att ske med många olika känslor. Jag kommer att sakna honom som satan, men det kommer också att bli en himla stor möjlighet. Att kunna åka dit minst varannan helg kommer att bli superkul. Eftersom vi på sista tiden pratat en del om detta så kommer det att gå bra, trots att saknaden kommer vara stor de stunder vi inte är tillsammans. Men med ett mål att se fram emot, så känns det både spännande och roligt på samma gång. Så efter trean så kommer jag att flytta ner till honom och vi kommer ha all tid i världen för varandra, om allt går som vi vill.

Älskar man någon så mycket som vi älskar och uppskattar varandra så är några mil emellan oss bara en möjlighet att jobba vidare på ett underbart förhållande.

Så linköpingsflytten sker somsagt med delade känslor.
Och vi väljer att se på det som en möjlighet i första hand!



Förövrigt då mår jag bra och har inget att klaga på. Jo, en lite grej har jag nog att klaga på faktiskt, nu när jag tänker efter. Jag får panikångest stup i ett, vilket uppstår pga att jag tror att jag inte kan andas, och då får jag ännu svårare att andas. Så detta problem kämpar jag med dagligen. Dock har det blivit mycket bättre den senaste veckan, efter ett djupt samtal om hur vi själva kan styra våra tankar, med min mamma. Detta samtal tackar jag min mor starkt för, för det har hjälpt mig enormt mycket. Det kanske inte verkar som mycket för världen, men för mig gäller det liv och död (det är vad jag tror iaf) när det väl sätter igång, så för mig seplar det en enorm roll!

Så detta är ett stort steg som jag kämpar med, och blir det inte bättre så får jag nog ta och skaffa hjälp hos någon psykolog eller liknande. För det är ingen rolig grej att dagligen gripas av fruktansvärd panik kan jag säga.

Rätt lustigt att jag var påväg att glömma det hära problemet, nu när jag skrev att jag mår bra och inte har något att klaga på. Det har liksom blivit en vardaglig grej att gripas av panik, och det får jag inte tillåta! Så jag fick en liten påminnelse nu när jag skrev detta.


Men nu ska jag sluta skriva, ska fortsätta att spela marioparty, om det blir något mera sånt ikväll vill säga.
Marioparty är ett superroligt tevespel för er som inte vet, testa det! Speciellt ni som inte är så duktiga på tevespel, som mig, borde testa det, för det krävs inga superkunskaper kan jag säga. ;)


Jaja, nu måste jag sluta. Hejdå! P&k, / J.o




ps, jag är så enormt kär i dig, jimmy

Hur kan lite livsfilosofi och lite jävlar annamma få en att må så mycket bättre på ett kick?
Jag måste vara sån för att överleva, det har då något jag har kommit fram till idag.
Låt bara energin flöda vart den än vill flöda!



Förövrigt så saknar dig mandis, telepatipuss till dig på momangen! <3





Nu ska jag gå och umgås med söta rara underbara Jimmy.
(Jag förstår varför sms och kommentarer strömmar glödheta från alla håll till honom,
nog är han ett riktigt kap allt, lucky me!) (; nog måste man skryta lite. ;)




Näe, somsagt, nu ska jag kila ifrån datan, vara med Jimmy och så småning om så ska vi åka och hämta upp Bella, sen åka hem till mig och där ska vi sova alla tre.

Tjo!
/ Johanna.

Shitfan i helvete. Varför får jag inte ur mig någonting längre? Jag bara sitter inne med allt. Vilket leder till att jag inte ens vet vad det är jag håller fast inom mig. Jag reder inte ut det som tvistas innuti. Även om det inte är något, eller om det nu är något, så vet jag inte vad det är som tär där inne, eftersom jag somsagt inte reder ut något.

Jag måste skriva mera, det är en sådan stor lättnad. Så varför gör jag inte det? Jag tror jag är för rädd för att inse vissa saker. Eller för rädd för att ens våga tänka på det. Vad är det som känns? Vad är det jag vill? Vill jag gå min egen väg eller följa någon annans? Är jag beredd att ens följa någon annans väg? Vill jag slå följe och skapa en väg för två eller flera? JAG VET INTE. För jag reder inte ut det. Jävla Jojja! Fan också. Vad vill jag offra? Vad vill jag? Jag vet vad jag vill just i denna stund. Jag vet nog vad jag vill. På sätt och vis. Just nu iallafall, eller i framtiden också, stensäker. Men dessa drömmar leder mig också bort från det jag faktiskt vill göra även om det är i stort sett samma sak. Kompicerat, eller hur?

Det är så jobbigt när någon annans öde påverkar en själv så sjukt mycket. Hjälp. Blir galen. Helt jävla galen. Måste bara avreagera mig nu känner jag. Jag skiter fullständigt i om det inte är någon som läser det hära som fattar något, för jag förstår det och det är huvudsaken. Där har ni svaret på mitt krångliga och konstiga inlägg som jag nu håller på att skriva. Jag skriver percis så som det känns inombords. Precis. Krångligt, utan någon självklar utväg, med tankar som säger emot varandra. Sjukt.

Jag vet ju vad jag vill. Men hur ska det gå till? Hur? Jag hatar när jag inte har några självklara svar. Hatar det! Det hade jag haft om jag vågade gräva lite mera i det. Så från och med nu så ska jag våga gräva. Jag ska våga tänka på det jag känner och våga stirra på den dära osäkra vägen. För jag vet att jag kan om jag bara ger mig fan på det. Från och med nu ska det bli lite jävlar annamma. Nå fruktansvärt mycket också. Annars klarar inte jag det hära. Jag måste. Fattar du det emma-johanna olsson!? Du kan inte fortsätta såhära! Du kan inte fortsätta stå i skuggan av dig själv och tro att allt ska lösa sig om du bara låter saker ha sin gång. Man måste påverka sitt liv, så som du ALLTID gjort! Skärp dig förjävla mycket nu för i helvete!

Jag blir besviken på mig själv. På hur jag låter saker rinna på, förbi mig och iväg mot ett liv som inte är mitt. Fyfan. Det är nog först på sista tiden som jag har insett hur jag bara stänger av allting. Så kan jag inte fortsätta. Det är bättre att bara få ut allting. Annars blir man som ett pansarskal som inte tillåter något att tränga sig inpå. Och det förstör en människa.


Jag tänker inte bli förstörd. Jag tänker inte stänga ute fler saker, eller stänga inne med för den delen. Nu är det slut med det. Ut med skiten Johanna.



Nog om det nu. Skulle kunna skriva hur långt som helst om samma sak, och det ger mig inte så mycket. Nu tänker jag ta tag i saker istället. Jag tänker våga gråta när jag behöver det, jag tänker skratta när jag vill göra det, jag tänker vara sur när jag känner för att vara det, jag tänker vara tyst när jag känner för att vara det.



Jag tänker känna just precis allt det jag känner, utan att hindra mig själv och utan att låta någon annan hindra mig.
Hejdå.

Jag bara väntade på det, innerst inne,
även om jag verkligen inte trodde det hära om dig.
Vissa saker gör så jävla ont. Fan också.
Det drabbar alltid mig, alltid!
Jag måste ha gjort gud något riktigt ont för att förtjäna det hära,
gång på gång, smäll efter smäll får jag.


Det konstiga är att jag blir starkare och stadigare för varje gång.
På sätt och vis börjar det hära blir rena barnleken för mig.







It's a heartache
Nothing but a heartache

Hits you when it's too late
Love him till your arms break
Then he let's you down

It's a fool's game
Standing in the cold rain
Feeling like a clown