jag älskar att leva.
Vem kommer på den meningen när man sitter och kissar? Jaja. Strunt samma. Nog att det är sjukt påfrestande att flytta och ha på axlarna att man ska säga upp el, försäkring, bredband och gud vet allt. Samtidigt som man ska teckna nytt. Och boka besiktning av gamla lägenheten, och städa den så pass att den går igenom dessutom. Kommer faila på alla punkter känner jag. Jag kommer få leva väldigt fattigt i ett par månader framöver. MEN, det är värt det. Med allt detta får jag en fantastiskt sambo vid namn Maria Leander, en sjukt underbar lägenhet som skriker "Du kan inte inte älska mig!!!!" och en superdupergranne vid namn Gustav Bergwaahl (haha, ganska roligt att granne blev grande när jag skrev det). Hmm, förlåt gurra om jag stavade ditt efternamn fel, lär mig aldrig till hundra procent hur det stavas ;) Hur som helst, en anledning till att älska livet. Dock har jag alltid mina funderingar. Som jag funderar. Som jag funderar över hur lite jag bryr mig och som jag bryr mig om att jag inte gör det. Komplicerat? Det är komplicerat att vara lilla jag, komplicerat jävla enkelt.
Jag funderar över närhet. Vad det är. Jag tycker att jag har otroligt mycket närhet. Jag behöver närhet och jag behöver kunna veta att jag kan dra närhelst jag vill. Är jag lite kluven jag? Haha. Nä, fanheller. Det är just det jag inte är. Jag är hel för att jag vet hur man ser saker från två olika perspektiv. Jag vet för att jag är och jag är för att jag vet. Jag vet att jag inte har koll på allt men att jag ser till att bli jävligt tillfredsställd om det är vad jag behöver även om jag inte alls förstår varför. Man behöver inte alltid förstå, ibland finns det bara en lösning utan ett konkret svar på frågan varför. Man ska sluta fråga sig själv den frågan. Vad spelar det för roll varför saker är som dom är om man har en lösning eller ett resultat? - Noll.
Så, vart vill jag komma? Jo, jag vill ha något. Vart finns det och hur får jag det? Jag har lite hjärngympa att stå i innan jag somnar märker jag. Ett glas rött, päronskivor och en supersambo kan nog vara till god hjälp. (päronskivorna var slut, men rödvinet och sambon står kvar)
Till sist, godegud, TA BORT MIN STRESS ÖVER ALLT JAG MÅSTE GÖRA!!!
Amen.
//Emma-Johanna Olsson.
Kommentarer
Postat av: kungen
VAFAN, nu vet jag varför vi inte kommer in på krogen utan leg. vi ser ju ut som 14-åringar! hahahaha
Trackback
