jojjao

..hur mycket man älskar. Man älskar så in åt helvete mycket att man nästan spricker. Gick igenom Amanda Derksens bilddagbok sen 2006/2007. Då bara slog det mig som en bomb rätt ner i svalget - fy fan i helvetets ljuva himmel vad jag älskar er! Jag kommer aldrig kunna säga det för många gånger. Aldrig under min livstid. Vissa saker går inte att förklara med ord, inte ens med bilder. Vissa saker måste man uppleva. Man måste uppleva er, minst två gånger under en livstid. MINST. Det är en sorg att missa er. Jag tycker synd om dem som inte fått smaka på er underbara syrlighet, mina färgglada smällkarameller. Ni slutar aldrig fylla mig. Jag svämmade över av er sen lång tid tillbaka. Det är härligt att ha vänner som får en att svämma över. Det är utan att finna ord som jag vill förklara känslan av att ha er att flyta ihop med. Det går inte riktigt att beskriva. Men det jag vill säga är att ni är så förbannat jävla älskade av mig. Ni är det finaste som vandrar på denna jord och bara gud vet hur mycket jag uppskattar er.





















<3