gode gud där uppe bland stjärnorna.

ibland så hoppas jag verkligen på att det finns någon där uppe som lyssnar, väljer i detta fall benämningen gud. även fast jag tror på något helt annat än kristendomen så har jag en egen liten gud som jag tror på, ungefär.

hur som helst, finns du där uppe så snälla se efter mina kära vänner. låt dom inte ha så ont att de inte kan andas. få bort den smärta som får dem att känna att de snart faller till marken. ge dom styrka att orka stå upp. ge dom kunskap att se vad som ger lycka och hjälp dom att rensa bort det som gör dem illa. låt min kära lilla ädelsten få vila, snälla gud. låt henne få vila.

jag ska fortsätta be om det hela kvällen tills jag somnar. och jag ska även skriva. jag behöver skriva ikväll. ikväll har jag inte bara lust, ikväll måste jag. jag måste få ur mig en del trassel. annars fungerar jag dåligt. just nu känner jag mig så otroligt trött och utmattad. orkar ingenting. vill bara lägga mig ner på marken så fort jag tar tag i något. jag behöver få krypa upp hos någon och gå sönder. jag hatar att vara påväg att gå sönder, men när jag väl får göra det så är jag hur duktig som helst på att laga mig själv igen. jag skulle behöva en liten romeo just nu. höra någon galen människa stå utanför och sjunga kärlekssånger i regnet. finns det någon där ute som har ett behov av att göra det just ikväll så är det bara att ställa sig utanför mitt fönster. jag lovar att jag bjuder på en filt, en macka och varmt te så att du inte blir sjuk.

åh, vad jag ska drömma hela tiden. ibland är det faktiskt jobbigt. ibland är det jobbigt att bli slagen av verkligheten. vissa saker kan bli allt för påtagliga. jag kan inte påstå att jag är duktig på att se skillnaderna mellan dröm och verklighet, då jag hela tiden lever efter att bli tillfreds. det fungerar jätteofta. jag är så jävla lycklig. jag får så himla mycket av livet och det är jag så tacksam för. men ibland fungerar det inte. ibland tappar jag bort mig där mittimellan någonstans och då går jag itu. det gör jätteont. jag vet inte varför jag är så, jag vet inte varför jag får ont. men jag vet att jag får det, och det är vad som räknas. det är inget som får mig att vilja ge upp, inget som gör mig till en svag människa. tvärtom. jag är jättestark, men inte feg för att berätta om det jag känner.

så, mår redan mycket bättre. men jag skulle gärna se något annat just nu. jag skulle vilja se min vän hel. hel, lugn, tillfreds och lycklig. stadig och säker. ren. men så är inte fallet. jag vill kramad av dig. men det händer inte. jag vill tro, men du gör det omöjligt.

du ger mig inget annat val än att gå en annan väg.
godnatt.
/ Emma-Johanna Olsson.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0