jojjao

fick just en slags aha-upplevelse. jag tror jag precis insåg skillanden mellan att vara kär och kämpa för att behålla sin stolthet. först är man kär, och då bryr man sig inte så mycket om vad som händer med en själv och ens stolthet, bara man får det man vill ha. sen, utdraget och jäävligt, övergår det till en kamp som bara handlar om just sin egen stolthet och en kamp för att bekräfta hur viktig ens existens är. så länge man vet att det man gör är för att ta tillbaka något man var påväg att förlora så är det inget som är speciellt jobbigt. men blandar man ihop det, stoltheten, med kärlek så är det helt plötsligt något som driver en till vansinne. jag gick i den fällan, jag trodde att det handlade om kärlek. men allt jag egentligen hela tiden brytt mig om är mitt eget värde. jag trodde att jag skulle få tillbaka mig själv om jag fick dig. men det stämmer inte på en fläck. det är helt tvärtom. för får jag dig så följer jag inte mitt hjärta och jag förlorar det största man kan förlora - sig själv. jag förstår nu varför det har krockat totalt för mig. för jag har strävat efter något som äter upp mig som en parasit. mot någon som slår med en fet jävla slägga på min värdighet för att sedan trampa lite extra på mig när jag ligger där i någon slags förlorad pöl ...hur fan kunde du?


detta är ett misstag jag aldrig kommer att göra igen.
tack och lov för viktiga insikter.

/emma-johanna olsson.



med en bild från en underbar vecka önskar jag en underbar måndag till alla. puss!