draco malfoy.
Hur kär har jag inte varit i den pojken? Kan man vara kär i en karaktär på film så var min kärlek så sann den kunde bli. haha. Så jäkla mysigt. Det var lätt då, när man bara var liten och inget annat. Det räckte med att kolla på en skärm och sen var man mer än nog tillfreds med det. Toppen! Nu räcker det inte ens med att man skaffar barn och bor ihop. Folk räcker inte till åt varandra. Eller man räcker nog inte till åt sig själv så man hamnar helt fel också blir det bara pannkaka av alltihopa. Människor hamnar i armarna på varandras illusioner och trasslar in sig i fula krussiduller som ska vara så jävla finkammade och glansiga utåt. Tråkigt.
-Äkta och enkelt. Det är så det ska vara. Men bara för att det är enkelt så behöver det inte vara lätt. Med enkelt menar jag utan krussiduller. Utan en massa fjant. Utan en uppmålad fasad. Ren kärlek, ja tack. Allt annat, jag mår illa. Renare än den renaste sprit, finfint, fint hembränt, hemmagjort och helt perfekt operfekt. Är man förbannad så är man, är man puss-sugen så pussas man, orkar man inte göra det så skiter man i det. Men likt förbannat så älskar man så hjärtat värker av äkthet. För att man bara är, för att man bara vet. Man ska bara veta. Man ska inte behöva säga eller bevisa något utåt. Bara jag vet i hjärtat. Bara du vet i hjärtat. Det är så det ska vara för mig. Rent. Inga löjliga krussiduller. Blä.
Men det är svårt att få till en äkthet. Och jag kom precis på varför. Just för att man försöker. Precis då, precis där och då när man tänker på att skapa äkthet av något som inte finns så är det redan kört. Då blir det tillgjort. På låtsas. Jag ska aldrig ha på låtsas. (Tro inte att jag föddes till att tycka det här, jag försöker hela tiden jag med fast jag inte ens gillar det). Det är svårt att låta bli. Men för varje gång jag försöker så inser jag hur viktigt det är för just mig att inte behöva putsa på allt. Inget ska behöva putsas. Älskar man så vill man inte putsa. Älska plus puts = icke sa nicke. Johanna + upprepning = sant. Jag måste gå igenom det jag tänker för att hitta rätt. Annars hamnar jag helt på villovägar. Men det kan bli jävligt roligt det med.
Nu ska jag snart avrunda. Men innan det vill jag säga att jag skulle vilja gå på en utställning som jag läste om. En sån där visning av bilder, vad heter det?.. Men helvete. Tror det heter vernissage. Hur som helst, det var en utställning med bilder på kvinnoansikten när kvinnorna får orgasm (på riktigt) utan krussiduller - med krussiduller menar jag till exempel att suga på fingrarna, slicka sig porrigt om läpparna and so on. Inget sånt, bara ren KVINNLIG kåthet. För även om en kvinna gör detta så är det nog ofta någon slags manlig kåthet och någon slags underkastelse det undermedvetet handlar om, egentligen. (Inte alltid såklart, men sjukt ofta. Alla kvinnor känner inte så och alla män blir inte kåt av det här. Självklart vet jag det) Men dumma, dumma, dumma mig. Inte låtsas, fy skäms!! Mia Skäringer är ärligare än mig om sex och har visat att tillochmed jag har låtsats. Till och med jag. Sex är något jag och åter jag är ärlig om! Sån är ju liksom jag, ärlig och äkta sexuell. Men efter jag läste hennes bok så måste jag nog erkänna att jag inte alltid har varit det. In my face! Sjuk grej att ta upp på sin blogg? Må så vara, men det är minst lika viktigt också. Det är inte snällt att offra sin egen orgasm för att fejka en ännu "bättre" för någon annan. Det är inte snällt mot sig självt. Det är självplågeri. Sjukt underskattat problem det där. Man måste våga se ut och vara sig själv i alla lägen. Även när det gäller sex. Alla gillar inte att suga sig själv på fingrarna, det smakar ju sällan gott. Gillar man däremot att göra det så är det ju bara att köra, go for it. Jag försöker bara visa vikten av att vara ärlig mot sig själv.
Nu: Harry Potter!
Sov så gott, puss och kram.
//Emma-Johanna Olsson.
-Äkta och enkelt. Det är så det ska vara. Men bara för att det är enkelt så behöver det inte vara lätt. Med enkelt menar jag utan krussiduller. Utan en massa fjant. Utan en uppmålad fasad. Ren kärlek, ja tack. Allt annat, jag mår illa. Renare än den renaste sprit, finfint, fint hembränt, hemmagjort och helt perfekt operfekt. Är man förbannad så är man, är man puss-sugen så pussas man, orkar man inte göra det så skiter man i det. Men likt förbannat så älskar man så hjärtat värker av äkthet. För att man bara är, för att man bara vet. Man ska bara veta. Man ska inte behöva säga eller bevisa något utåt. Bara jag vet i hjärtat. Bara du vet i hjärtat. Det är så det ska vara för mig. Rent. Inga löjliga krussiduller. Blä.
Men det är svårt att få till en äkthet. Och jag kom precis på varför. Just för att man försöker. Precis då, precis där och då när man tänker på att skapa äkthet av något som inte finns så är det redan kört. Då blir det tillgjort. På låtsas. Jag ska aldrig ha på låtsas. (Tro inte att jag föddes till att tycka det här, jag försöker hela tiden jag med fast jag inte ens gillar det). Det är svårt att låta bli. Men för varje gång jag försöker så inser jag hur viktigt det är för just mig att inte behöva putsa på allt. Inget ska behöva putsas. Älskar man så vill man inte putsa. Älska plus puts = icke sa nicke. Johanna + upprepning = sant. Jag måste gå igenom det jag tänker för att hitta rätt. Annars hamnar jag helt på villovägar. Men det kan bli jävligt roligt det med.
Nu ska jag snart avrunda. Men innan det vill jag säga att jag skulle vilja gå på en utställning som jag läste om. En sån där visning av bilder, vad heter det?.. Men helvete. Tror det heter vernissage. Hur som helst, det var en utställning med bilder på kvinnoansikten när kvinnorna får orgasm (på riktigt) utan krussiduller - med krussiduller menar jag till exempel att suga på fingrarna, slicka sig porrigt om läpparna and so on. Inget sånt, bara ren KVINNLIG kåthet. För även om en kvinna gör detta så är det nog ofta någon slags manlig kåthet och någon slags underkastelse det undermedvetet handlar om, egentligen. (Inte alltid såklart, men sjukt ofta. Alla kvinnor känner inte så och alla män blir inte kåt av det här. Självklart vet jag det) Men dumma, dumma, dumma mig. Inte låtsas, fy skäms!! Mia Skäringer är ärligare än mig om sex och har visat att tillochmed jag har låtsats. Till och med jag. Sex är något jag och åter jag är ärlig om! Sån är ju liksom jag, ärlig och äkta sexuell. Men efter jag läste hennes bok så måste jag nog erkänna att jag inte alltid har varit det. In my face! Sjuk grej att ta upp på sin blogg? Må så vara, men det är minst lika viktigt också. Det är inte snällt att offra sin egen orgasm för att fejka en ännu "bättre" för någon annan. Det är inte snällt mot sig självt. Det är självplågeri. Sjukt underskattat problem det där. Man måste våga se ut och vara sig själv i alla lägen. Även när det gäller sex. Alla gillar inte att suga sig själv på fingrarna, det smakar ju sällan gott. Gillar man däremot att göra det så är det ju bara att köra, go for it. Jag försöker bara visa vikten av att vara ärlig mot sig själv.
Nu: Harry Potter!
Sov så gott, puss och kram.
//Emma-Johanna Olsson.
Kommentarer
Trackback
