jojjao

I tried to grab your hand
and I left my heart open
but you didn't understand
you didn't understand
go fix yourself

I can't help you fix yourself
but at least I can say I tried
I'm sorry but I gotta move on with my own life



idag insåg jag återigen att livet är stort och inte en liten box. det är skönt att inse att världen är stor. det innebär att du inte behöver drunkna i det sjuka. jag behöver inte drunkna i mitt "liv". livet är stort på kärlek, rädsla, glädje, tårar, äventyr, hat, lust, frihet.. frihet. fan vad jag har varit fängslad. så jävla äckligt fängslad. men där har vi en del av det stora livet, rädsla. rädslan för att aldrig någonsin komma loss. sitta fast när det brinner i magen, i hjärtat. i själen. det har brunnit i mig. och när en människa brinner så kommer tillslut fula ärr att pryda varelsen. ska jag nu välja att försöka skära bort de här ärren, ett alternativ som direkt får kroppen att ila av avsky, eller ska jag låta dessa vara en ramp till något framöver? lustigt nog så väljer nog människan att försöka skära. är det inte ironiskt? fortsätter man så kommer man ju tillslut att försvinna. varför väljer vi att försvinna? jag är inte så säker på att jag vill försvinna. eller, jag är världigt säker på att jag inte vill försvinna.


är det så, är vi verkligen vår egen lyckas smed?
eller är det bara en tröst?






hörni tjejer, ni hör att jag behöver ett glas vitt vin och en kall öl hälld över mig själv och
ett jävla ös till den där jäkla franska låten på olles. eller vad sägs om en tripp till leksand?