when you say nothing at all.

Wow, vilken bravad jag nyss var med om. Mer kan jag inte säga, hoppas jag överlever iallafall! :o


Hur som helst, sitter ensam hemma hos Jimmy, igen, i hans superdupergottluktande t-shirt och myser med Bobby. Jimmy är på fotbollsträning & jag tror att han kom lite för sent faktiskt. Om ca två timmar kommer han hem igen, så jag funderar på att gå ner och kolla när kenny starfighter går på bion, den måste ses!  En annan sak som också måste nämnas; Jag har haft rena rama lyx här imorse, det är inte alltid man får frukost på säng inte!

Det hade gärna fått vara fint väder idag också, men det var ju iallafall det igår. Hade verkligen sett fram emot en till superfin dag! Men men, man får stå ut med det man erbjuds ibland.

Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Men jag tror att det kommer att bli något mysigt iallafall. Kvällen blir vad jag gör det till.


Det är min lilla filosofi om dagen. Rätt ointressant att läsa om skulle jag tro, men jag har inte så många tankar som virvlar i mitt huvud nu som jag kan skriva om. Jag bara lever.

Jo, det finns en sak jag tänker på. Annki. Det är sjukt hur man kan sakna någon så mycket efter så många år. Den 15 mars var det 4 år sedan hon blev bortförd av den dära hemska tumören. Jag har inte ens fattat att hon är död än. För mig lever hon fortfarande. Hur kan man inte förstå, fast man vet? Det går inte riktigt att sätta ord på den känslan. Jag vet ju att hon är död. Men det är något inom mig som inte vill förstå det, något inom mig som hela tiden känner hennes närvaro. 


Hon var en sån stor del av mitt liv. 
Hon är nog den människa som påverkat min personlighet mest. 
Hon var och är min ledstjärna.



Jag saknar henne. Fast på det sättet då man vet att man kommer att ses igen. Hur kan man känna så efter en död? Hur kan man känna sig så lugn i den frågan? Hon är ju faktiskt helt borta från denna jord.

Näe, nu tvistar sig tankarna för mycket här, jag kommer ändå inte att få något svar på varför jag känner mig så säker på att hon inte är helt borta.


Nu ska jag sluta skriva och duscha istället!
Hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0